Inatt har det inte blivit en timme sömn, varken för mig eller mina vänner.
Det är inte ens någon idé att jag sitter här och försöker få ner några rader.
Mina ord som grundar i tacksamhet och kärleksfull vänskap tar liksom inte slut.
"Alla de murar jag byggt, baby nu rasar de ner
De stod inte ens för en match, ingen hörde deras fall
Och jag släpper in dig nu för alla tvivel slutar när
Jag står i ljuset från din gloria, jag vet vem min ängel är
Det är som jag har vaknat, varje lag jag har försakat
Det är en risk som jag tar ja, jag kommer aldrig sluta nej
För var jag än vänder mig nu står jag alltid i din famn
Baby jag kan se din gloria, släpper aldrig mer din hand
Jag ser den när jag ser på dig, allt du nånsin sagt och gjort
Och jag känner av din gloria, berätta när vi...
Jag kan se din gloria, gloria, ser din gloria, gloria
ser din gloria, gloria, din gloria, gloria
Du är som solen bränner in rakt in i mitt mörka rum
Jag vill ha dig innan jag går, ge mig nu så jag kan bli lugn
Jag skulle aldrig ramla ner men det här är inte ens att ramla
Gravitationen har glömt mig och jag kommer aldrig mer att landa" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar