Valborg,

Så stod Valborgsfirande på schemat. Utan sjal det här året. Rebecca kom hit och hjäälpte mig med håret. Sofia lyckades göra en inbakad fläta med mitt hår. Har aldrig haft det, med tanke på komplex för mina stora öron. Ni ser, man blir aldrig nöjd. Men ändå så hade jag håret uppsatt. Orkade inte bry mig om ett par öron efter att ha läst en cansersjuk flickas blogg. Jag är lyckligt lottad. Har bara inte insett det.

Valborgsfirandet vart inte som jag tänkt mig. Hattigt. Rörigt. Träffade många bra människor iallafall. Och jag såg dig. Lycklig med någon i din hand.

Varför var jag där just då. Om jag bara väntat 2 minuter. Svart på vitt, en självklar bild. Obvious. Vi var för olika. Jag vet det. Jag bara undrar hur det blir nu. Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. Och idag verkar inte ha varit något udantag. /Elin

Komplimanger som behövs,

Senaste tiden har varit tuff. Har inte kunnat acceptera min spegelbild så mycket som jag önskar att jag kunde. Kanske kan det bero på att jag i början, direkt efter operationen fick höra av alla jag såg talade och och sa hur fint det var. Hade svårt att ta åt mig, men visste att jag skulle det. Jag njöt. Njöt av varje minut. Alla små kommentarer vart så stora för mig. Nu är det slut på kommentarer. Jag träffar ju de flesta ganska ofta, så nu är det ju så normalt. Det är ju såhär jag ser ut nu. MEN så igår på mässan kom en man fram till mig och började prata. Sedan sa han: Va fint det vart efter operationen. Jag tackade så mycket. Han sa: "Som en helt ny människa. Helt otroligt vad dem kan" Jag sa att jag var nöjd själv också och det tyckte han verkligen att jag skulle vara.

Det kanske inte var en så stor grej. Men just där, just då.
Så var det precis vad jag behövde för att orka lite till. /Elin

Ett hem,

Vi konfirmandassistenter har möte varje tisdag, i 45 minuter sitter vi och planerar och utvärderar och en massa annat. Vi börjar varje möte med att ta fram våran "glad-bok" Så säger ledarna oftast 2,3 saker eller ord och vi ska skriva något positivt om det. Det är bara vi själva som ska läsa boken sen vid terminens slut. Igår fick vi ordet "Hem" Efter Finlandsresan hade jag en hel del saker att skriva positivt om ordet hem. Men beslutade mig för att skriva; Allt. Gemenskap. Trygghet. Kärlek. För det är så, för mig iallafall. Det var otroligt skönt att komma hem efter att ha skrivit alla dessa saker och tänkt efter vad ett hem faktiskt betyder. Och kyrkan är som ett andra hem för mig. Som en enda stor familj, dem betyder så mycket för mig. Och jag älskar dem, mer än något annat.

"Well, I'm going home, back to the place where I belong
And where your love has always been enough for me
I'm not running from, no, I think you got me all wrong
I don't regret this life I chose for me
But these places and these faces are getting old
So I'm going home, well I'm going home" /Elin

14 veckor efter operation,

Det har gått 14 veckor sedan operationen. Helt otroligt. Ibland känns det bra, ibland inte. Tandställningen försvinner nog till sommaren. Den stör mig faktiskt inte så mycket. Har inte alls ont i munnen längre heller. Har en liten dubbelhaka också, men det blir väll så när det blir lite överflödig hud och så kan det ju faktiskt vara lite svullnad, det går ju liksom neråt och det kan ta upp till ett år innan all svullnad är borta. Men det är värt det.. Även om jag kommit långt i min resa, så har jag en bit kvar. Det tar tid att bearbeta allt. Men jag är tacksam, så otroligt tacksam.

Idag hittade jag en lång lista som jag skrev för ungefär ett år sedan. Det var en lista med saker jag skulle våga göra. Mål. Det största av alla var: "Våga vara utan sjal" Jag tittade på listan och insåg att jag klarat det mesta, och sjalarna har legat på hyllan i 14 veckor nu. Dem ska få fortsätta ligga där medans jag fortsätter leva livet, framför sjalen. /Elin

Min lilla håla,

Även om jag bor i världens håla så trivs jag. Jag går i skolan i Västerås, det räcker liksom. Sen menar jag inte att jag tänker stanna i den här lilla hålan resten av mitt liv, men nu en stund så är det skönt. Jag märker nu, efter Finlandsresan och operationen att jag uppskattar mitt vardagliga liv lite mera nu. Liksom ser det stora i det lilla. Jag ska försöka fortsätta göra det så gott jag kan, för livet är inte så tokigt. Om man bara ger det en chans.

"Jag har rest till en galen stad
med en himmel utav bly
Här är jag hemma, ändå inte alls
Jag är född i en liten by
I ett av världens hörn
ett av världens hörn" /Elin

Gud var död,

I vårat rum i Finland fanns 4 sängar. Min och Alex säng satt ihop, men det var ett bord imellan. Under bordet, på hyllan låg en bibel. När det var som mörkast fick jag för mig att jag skulle be till gud. Det finns en text jag känner igen och det är psaltaren 23. Jag läste den om och om igen. Tillslut gick den som rinnande vatten. Och även om gud för mig var död just där och då, så tror jag ändå att han var med mig. På ett litet hörn iallafall.

Idag var jag på mässan för att se när Marisha var med och sjöng i kören. Dem sjöng bland annat Psaltaren 23 och medans raderna rabblades fram i toner så fick jag känslan av att den betydde något för mig. Som ett svar.

"Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever"
(Psaltaren 23) /Elin

Så självklart,

Något jag lärde mig i Finland var att vi här hemma tar saker och ting så självklart. Alla dagar. Helt sjukt egentligen. Det är liksom så självklart för oss att vi har vårat liv, att vi ska leva flera år till. Hallå?! Du kan lika gärna dö imorgon! Nu menar jag inte att vi ska gå och oroa oss varje dag för att dö. Nej, det jag menar är att vi borde ta tillvara på saker och ting. Varje dag, varje minut.

Ibland är det svårt men försök.
Träna iallafall på att inte ta allt för givet. /Elin

Klart man är sliten,

Det är skönt att äntligen vara hemma. Ändå är det ju lätt att säga att man saknar det, nu när man är safe liksom,. Resan kan nte beskrivas. Om någon frågar mig vet jag inte vad jag ska svara. Man måste uppleva för att förstå. Och efter 11 dagar i Finland, men nya lukter, människor, gator, butiker och intryck så är det inte så konstigt att man är helt slut i huvudet.

"Klart man är sliten efter 11 dar i skiten" /Elin

Det är inte regn,

Efter 20 timmars resa är jag äntligen hemma igen! SKÖNT. Kan inte beskriva den här resan. Sjukt. Kaos. Skratt. Tårar. Panik. Spyor. Gemenskap. Vänner. Kärlek. Allt möjligt. Känns tråkigt att jag aldrig mer kommer träffa de personer jag lärt känna under den här resan. De finska eleverna.. Allt känns bara så overkligt. När vi satt där hade jag ögon på mig. Ögon som accepterade mig för den jag var. Någon som inte vet någonting om min historia. Min familj. Operationen. INGENTING. Någon som såg mig som den friska Elin. Den Elin jag egentligen är och alltid velat vara. Den här resan har förändrat mig. Det är inte samma Elin som kommer hem.

"Ännu en dag igen
Jag vaknar upp med tystnaden
Åh, står där lika vilsen som ett barn
Och som en våg kommer saknaden
Och den sköljer över mig
I samma stund ser jag sanningen
Jag ska leva utan dig

En annan dag och en annan jag
Står vid fönstret och ser ut" /Elin

Varje dag,

Ännu en dag i Finland. Skulle igentligen flyga hem idag, men ett askmoln har ju dragit in över hela världskartan känns det som. Så istället får vi resa 20 timmar med buss, båt och tåg. Resan börjar inatt. Därför har vi bara segat idag. Tagit det lugnt. Packat och fixat det sista. Ätit upp det vi har kvar. Inte gott, inte alls.

Varje dag här har varit speciell. Som en kamp för att överleva. Som om att vi tillsammans har blivit en familj. Saker och ting är inte längre så självklara som de är hemma. Jag uppskattar livet mera nu än när jag åkte.

"Varje dag är ett äventyr, varje dag av mitt liv" /Elin

13 veckor efter operation,

Ännu en dag på en misslyckad praktikplats. Städa var vad vi fick göra. Och torka bajs såklart, i våra privata kläder! No limits liksom.. Troligtvis blir det båten hem. Jag klarar det inte, jag gör bara inte det. Många känslor, men ändå inte. Är tom men ändå så full. Har så mycket att säga, förklara men kan inte formulera till en mening. Det går inte det heller. Mycket som inte går.
Jag fastnar inte på bild. Vi har tagit mycket bilder här borta. Är med på ganska många men ser lika förjävlig ut på alla. Svullen, äckliga läppar. Vad är det här?! Det var inte såhär jag skulle se ut. Den här resan har knäckt mig.

När man precis känt sig nogorlunda nöjd med sig själv. Klarat av att se sig i spegeln och känna att man duger, så kommer en sånhär resa som mosar en totalt.. Då känns det surt, jävligt surt. Och väldigt, väldigt hjälplöst.. /Elin

Förstår ingenting,

Efter en tuff dag med praktik och mycket tankar på hur vi ska komma hem, kom de norska tjejerna och sa att dem skulle få åka hem ikväll klockan 8. DÅ rasade verkligen ALLT. Under HELA jävla dagen hade vi försökt fått tag på någon som kunde hjälpa oss. Ingen hade gett oss stöd någonstans. USCH! Nu vill jag ju bara hem..

"Det finns dagar i mitt liv då jag ingenting förstår.
Varför saker händer och händer just nu" /Elin

Att bara hänga med,

Lite små deppigt idag också. Mycket hemlängtan. Trodde aldrig jag skulle få det. Det känns som om att ingen förstår mig, även om jag har 2 tjejer här vid min sida som precis förstår mina känslor. Jag känner mig tom men ändå så full. NÄR och HUR kommer vi hem? Det skulle jag gärna vilja veta. För att slippa tänka har vi vart ute idag, gjorde ett försök att gå på gudstjänst, men tjena macarena. Det var inte alls som hemma i kyrkan. På kvällen tog vi en kvälls promenad till donken och fikade där. Myspys.

Ibland blir saker och ting inte som man tänkt sig. Vi hade inte en aning om hur den här resan skulle bli, och mest tror jag att det blir vad man gör det till. Vissa saker kan man inte styra över, det gäller bara att hänga med ch göra det bästa utav situationen. Jag försöker, så gott jag kan. Men det är riktigt svårt. /Elin

Tårkalas en Lördag,

Så har läraren åkt hem. Konstigt vad tomt det blev. Det är nu våra vingar ska testas. Det började ju inte bra.. Hela Lördagen var en riktigt pissig deppdag. Den bestod av tårar, spyor, panikattacker och en massa anna otrevligt. Tillslut satt vi alla 3 i min säng och grät. Ingen orkade längre. Jag var helt slut. Min mask gick sönder och tårarna gick inte att hålla tillbaka. Vilken dag.

Där satt vi och grät en Lördagskväll. Samtidigt som vi skrattade åt hur sjukt allt var. För det är det. Livet är SÅ sjukt. Men jag kan inte låta bli att älska det. /Elin

Grillkväll,

Första dagen på praktiken idag. Stället hette Carl och Carolina. Ett lite speciellt äldreboende. Inte dåligt, men.. som sagt speciellt. Vi var ute och gick med de boende och på eftermiddagen sjöng vi några gamla visor. Det väcker känslor.

Igår bestämdevi träff med några från den Finska klassen. Vi var negativt inställda till det hela och ville inte att klockan skulle bli 17.. Men det blev den och 2 tjejer från klassen kom och mötte upp oss. Dem tog med oss till stranden. Ett avskärmat område, som på somrarna var en brygga för endast tjejer/kvinnor. Det var nybyggt och låg jätte fint till vid stranden. Jag kan inte med ord beskriva kvällen.. Det var hur bra som helst. Just där, just då levde jag i nuet. Skulle kunna stanna där för alltid. Jag skrattade med hjärtat. Blev accepterad för den jag var, den Elin jag alltid sökt efter. Och tanken av att jag aldrig mer kommer träffa dessa personer gjorde ont. Livet är så konstigt, men jag kan inte låta bli att älska det.

"Everything feels like a dream and I don´t wanna wake up. Cause I´m afraid that I will forget and I´m afraid that it would stop. I wanna stay here forever, forever in this dream. The reallity call me back were I don´t belong. Stay here forever, forever in this dream. I don´t want to wake up, just wanna live forever.. In this dream" /Elin

Beundran,

Idag har vi varit på studiebesök. Det var på ett språkbadsdagis som ligger alldeles bredvid vårat hostel där vi bor. Runt lunch tiden, fram till 2 var vi i skolan på lektion. Lärarna pratade mest finska så det vart ganska långtråkigt. På kvällen gick vi ut och åt med våran lärare, som igentligen skulle åka hem idag. Men inte kom hem pga flygstop. En vulkan på Island har börjat spruta ut nått äckligt så vi får se hur länge hon blir kvar..

När vi satt på pizzerian pratade vi om vänner, relationer och gräl. Det kom upp en hel del saker. Och vi kom fram till att man inte ska skiljas osams. utifall något skulle hända. Bevara dina vänner. Även när dem gör fel. för i slutänden kommer dem behöva dig.

Idag saknar jag mina vänner.
Dem som alltid finns där när det stormar.
Dem som skrattar med mig. Gråter med mig.
Gör allt för mig och för det beundrar jag er,
mest av allt under solen. /Elin

Regnbågens alla färger,

På förmiddagen idag var vi och hälsade på ett ställe som var en psykiskt rehabilitering. Det kallades för "Regnbågshuset" och dit fick vem som helst komma. Man behövde inget intyg det, det enda kravet var att ingen fick komma in påverkad. Personalen förde inga journaler men hade tystnadsplikt. De fick olika uppgifter när dem kom dit. Som tex: diska, duka, sitta i kassan osv. Syftet var att få igång alla. Ingen skulle komma dit för att vila. På regnbågshuset såg man bara den friska människan med alla dessa kunskaper och tillgångar. Det tyckte jag var otroligt bra. Det stället hade nog räddat livet för många.

Stället hette ju Regnbågshuset och jag tror att vi alla människor är olika färger. Alla liksom behövs. För utan just din färg så skulle inte regnbågen vara en regnbåge. /Elin

12 veckor efter operation,

Inte många timmars sömn inatt heller.. Men jag tog mig ändå upp ur sängen. Vi gick upp och åt en god frukost medans solen sken in och blänkte i glasen. Sen var det dags att gå iväg till den finska skolan. Eleverna var alla över 19 så det var ju lit speciellt. Ingen utav dem pratade särskilt mycket. Vi försökte. Jag förstår ju finska, men det visste ju inte dem. Så nog fick jag höra ett och annat. Både positivt och negativt.

På kvällen gick vi ner på stan med de 4 tjejerna från Norge. Kvällen spenderades inne på deras rum. Kul att lära känna dem lite. Svårt att förstå norska ibland, men det är nog bara i början. Bra att några pratar iallafall. Man måste våga, det kan ju inte bli mer än fel.

"Skogen skulle vara tyst om inga andra fåglar sjöng,
än dem som sjunger bäst" /Elin

Finland,

Efter några få timmars sömn var det dags att kliva upp för att fixa mig och packa det sista. Tog 9 bussen in till stan, där arlanda bussen stod och väntade. bussresan till Arlanda gick ganska snabbt. nervös var jag. Efter in chekning och så tog vi en Brunch kan man säga. sen var det en enda lång väntan..

Flygresan. Ja vad säger man. gudars skymning. Det måste vart det läskigaste men det coolaste jag någonsin gjort. Vi fick mellan landa i Helsingfors och byta plan till ett lite mindre plan. Det planet äälskade jag. Gud va fint det gick. Riktigt skönt faktiskt. När vi landat i Vasa, eller Vaaassaaaaa som finnarna säger så märkte vi att min stora tygväska med böcker, smink, data och kamera aldrig kom. TUR va?! Eller inte. Så vi fick åka till vårat boende utan den väskan. Kändes jävligt surt.

Boendet var äckligt, fult gammalt. Ingen trivdes. Alla ville hem. till råga på allt fanns det bara en micro i köket. Alltså, ingen spis eller ugn. Jag säger bara en sak, försök få i er bra mat med bara en micro.. Jag saknade allt och alla. Ville hem mest av allt. Jag var varken trygg eller säker.

Ungefär som det skulle kännas för en skådespelerska att komma in i fel pjäs eller under fel akt, Så kändes det för mig att komma hit. /Elin

Lämnar dem hemma,

Idag gick jag en lång vårpromenad till Åsby med Amanda. Vi pratade och fikade. Så skönt. Vi förstår varandra.
Nu ska jag snart ta ett blogguppehåll ett tag, för att jag ska till Finland med Alex och Eva. Det kommer bli bra. Men jag är nervös. vi ska ju flyga dit. Sova där, äta där. Allt sånt jag ibara klarat bakom sjalen. Men nu ska inga sjalar med. Ska börja packa snart.

Men sjalarna, dem får stanna kvar i garderoben.
Och jag. Jag ska göra saker jag aldrig förut vågat. /Elin

Myspys,

En helt vanlig Lördag. Kvällen spenderades med Rebecca och Amanda. Mina vänner, ni betyder! Latte. Tjejsnack. Naturgodis. Bubbelvatten. Skratt. Hejdå. Det är livet och jag älskart´t!

Har ofta funderat över hur mina vänner velat vara vänner med mig.
Det låter töntigt, jag vet. Men tänk efter själv.
Allting är inte så självklart som det låter. /Elin

Allting har sin tid,

Jag insåg det idag. Allting har sin tid. Det måste få ta sin tid. Min läkning av en spricka som alltid funnits där, den måste få ta tid. Det bara är så. Ännu mer självklart blev det när morfar sa att hans syster smsat varje dag om hur mer och mer kritiskt hans mammas tillstånd blir. Min kära gammelfarmor. Hon bor i Finland, 85 år gammal och har nog upplevt det mesta. Vi brukade åka dit på somrarna när vi var små. Så mysigt. De senaste 3 åren har hon bott på sjukhus. Levt på mediciner. Nu har hon en envis feber och lunginflammation Äter inte. Svårt att andas. Då är det nästan så att man önskar att hennes tid tråkigt nog var inne snart.

Allting har sin tid - Carola
För en gångs skull lyssnar jag på Carola. Varför gör jag det?! Men texten är ju fin, tänker jag och trycker på repeat en gång till.

"Att en gång få dö och begråtas en stund,
möta gud ställa frågor som gror
att få vila sin skäl där förlåtelsen finns,
bära vita band om sitt hår.
Där tiden äntligen skall ta slut.
Det har sin tid" /Elin

This is my thanks,

Så börjar mitt liv sakta men säkert ljusna innefrån. Det har inte vart mörkt så länge, men lagom länge för att det ska bli obehagligt. Inget riktigt mörker heller. Bara jag själv som ser det mörkare än vad det är. Ett samtal med Liling. En promenad med Amanda. Snack på FB med Linn, Alex och Elias. Sånt hjälpte så otroligt mycket idag. Jag och Alex börjar till och med tro att Finland kommer bli bra!
Jag saknar dig idag också. Men mest är jag tacksam för att jag fick lära känna dig. För att du tog till dig mig. Stöttade mig precis som alla andra gör nu. Så mycket jag vill säga dig. Men orden fastnar i min mun.

"I will hold my head up high.
To try to see you.
There's so much i wanna say.
Above all that i miss you
And that im stronger than before.
Cause im learning to get by
But my love for you wont die.

This is my thanks, for all the love you brought into my life when you where mine.
This is my thanks for the memories we will cherish
Now that youre gone.

All i really dream of is to hold you tight and let you know.
You will always be here with us, In every single way.
But that, oh but that" /Elin

Ett ljus för dig,

Idag på mässan hade jag små skratt attacker. Men när de andra gick fram och tog emot brödet och vinet satt jag kvar i bänken, som vanligt. Jag tänkte på hur det var då. Hur det är nu. Jag saknar dig. Jag förstår mig inte på livet alla gånger. Jag brukar inte be, men idag bad jag för dig. Att du har det bra, är lycklig. Och att du liksom jag ibland, undrar hur jag har det.

"Sitter kvar i tystnaden
Sedan alla vandrat hem
Allt jag har är frågorna
Var du är nu och med vem
Liksom snö jag ser min tro
Falla ner runt omkring
Mitt liv är fyllt av ingenting

Ett ljus för dig, Som värmer mig
Som får mig minnas alla skratt

Tiden den stod stilla då
Och jag saknar var sekund
Ropar högt, så högt jag kan
Men inga ord hörs från min mun
Jag vill att du ska känna allt
Som jag känner just nu

Och när du hittat hit igen
Ska jag tacka stjärnan min
Som fick min önskan att slå in" /Elin

11 veckor efter operation,

11 veckor har gått. Allt är läkt. Lite svullnad kan vara kvar upp till ett år, så jag skyller dubbelhakan på svullnad. Jag har en dubbelhaka, inte så stor. Men jag har aldrig haft det förut. Näsan har förändrats efter operationen. Det är en stor operation, en stor förändring.

Jag tänkte på det idag när jag stod framför spegeln. Jag hade för höga förväntningar. I början mådde jag toppen, de första veckorna när alla sa hur fint det var. Jag trodde att jag aldrig mer skulle må dåligt efter operationen. Eller alltså, inte pga utav utseendet iallafall. Men jag hade fel. Det känns inte bra. Jag borde vara mer tacksam. Men jag är inte det. Det känns inte som om att jag lever mitt liv fullt ut. Jag har så mycket mer att ge, men vet inte vad. Förstår inte varför.

"Jag vaknar, jag andas och jag rör mig framåt
Jag räknar minuter och det är så märkligt,
att man kan leva ett liv utan att leva.
Jag sover för länge och jag äter i tystnad.
Undviker speglar och jag träffar vänner,
men ingen får se hur jag är inuti.
Jag trodde aldrig mer jag kunde känna såhär" /Elin

Tänk om jag dör nu inatt,

Mår fortfarande inte helt 100, men det funkar. Ingenting lockar idag. Inte ens Finland, trots att jag vet att det kommer bli bäst. Jag ser bara hinder med det just nu. Hamna efter i skolan. Ingen data eller mobil. Flyga dit och hem. Inget KU på 2 veckor. OCH att inte kunna väga sig varje morgon. Det har blivit rutin. Finland med Alex och Eva kommer bli bäst. Jag vet det, ser det bara inte idag.

Jag ångrar så mycket jag gjort och inte gjort. Jag saknar personer som betyder mycket för mig. Vad händer med mitt liv? Det är bättre att ångra något man gjort än att ångra något man aldrig gjorde. Det är sant. Och det jag gjort, visst inte alla gånger så smidiga saker men jag lär mig utav det. Och dem saker jag gjort som fått mig att le tänker jag bara inte ångra. Det finns så mycket jag vill göra, säga. Men jag gör det inte. Jag borde göra det, den här dagen kan vara min sista. Det vet man aldrig.

..För tänk om jag dör nu inatt. Då skulle jag ångra att.. /Elin

Något som kan hända,

Idag mår jag som jag förtjänar. Igår hade jag en toppenkväll. Jag har aldrig varit full, det har liksom inte varit något för mig. Men igår.. Då vart det så, fast det inte ens var meningen. Jag drack lite för mycket, på lite för kort tid. Sen gick vi ut på äventyr.. Ibland måste man kunna sätta gränser för vad som är rätt och fel. Jag kunde inte det. Hur ska jag någonsin kunna förlåta mig själv?

"Jag kan inte förstå nu
vad som hände här inom mig
Jag var inte mig själv då
och borde ha sagt nej

Det är nåt som kan hända vem som helst
det är bara ord men alla gör vi fel
Sånt man aldrig borde görs ändå,
lovar dig, det här var ett misstag av mig

Natten gjorde mig vild då
jag gav mig ut på en okänd väg
Det gick för långt och jag ångrar
att jag tog mitt sista steg" /Elin

Bara vi är vänner,

Tjejkväll för oss i gänget idag. Det är vi 4, för alltid. Vi håller ihop,vi är bra tillsammans. Vi behöver inget mer. Jag är så tacksam att jag har er och så många andra. Lämna mig inte.

"Jag ser mig runt om kring
men jag saknar ingenting
Bara vi är vänner
Vi behöver inget mer
Känner den värme som du ger
Bara vi är vänner

Genom alla mörka stunder
Det bästa som jag har
Det faller ett regn från himelen
Det är en gåva som ger liv igen
Det kommer en tid i våra liv
Vi måste våga se sanningen

Ta dig tid och se dig om
Vi kan vänta än en gång
Bara vi är vänner
Ger dig allt och lite till
Finns där när du vill
Bara vi är vänner" /Elin

Make it in time,

Lillebror fyller 7 idag, så det har varit kalas för hela bunten både hos mamma och hos pappa. Jag var hos båda, och däremellan jobbade jag på bion. Idag rev jag biljetterna. Så himla skönt att kunna stå där utan sjal, rakt upp och ner. Säga hej, ta emot biljetten, riva av den lilla delen, säga tack och ge tillbaka den andra delen. Soft jobb. Som jag väntat på att klara det. Och nu är jag äntligen där, jag fixar det utan problem.

"Many moones have come and gone.
The same old dance, the same old song.
The road ivé longed and keeps on time.
How could I unknow, I will make it home in time" /Elin

Love is my drug,

Otroligt ont i munnen idag. Det ömmar, spänner, trycker. Länge sedan jag hade såhär ont. Har tryckt i mig ipren och alvedon hela dagen. När man blandar dem två får man bäst resultat! Har lätt tappat humöret idag pga det onda, lite synd. Men det funkar. Sånna här dagar när varken ipren eller något gått lätt tuggat tycks hjälpa lever jag på kärleken från mina medmänniskor. Sånna som klassen som får mig på bra humör och verkligen bryr sig, sånna är mina vardagshjältar. Utan er skulle jag inte klara mig, lämna mig inte.

"Love is my drug, is my medicine
Stay with me honey, stay with me honey, stay with me
Love is my drug, is my heroin" /Elin