Idag var det dags för ännu en kontroll utav käken som fått uthärda det mesta.. Det såg bra ut, det ändras som det ska. Det liksom flyter på. Därför fick jag en ny tid först i April. Skönt. Anders (käkkirurgen) Var fortfarande otroligt nöjd med hur det såg ut. Han sa att han tittat på bilder från förut, att man ser en stor och fin förändring. Så sa han: -Man glömmer lätt hur du det såg ut innan.
-Jag glömmer aldrig, sa jag.
För det gör jag inte. Ibland när jag ser mig i spegeln kan jag fortfarande se underbettet, trots att det är helt omöjligt. Jag har liksom printat in i skallen att jag är ful. Att det kvar är där. Och jag förstår inte varför. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar