Vilken dag! Fint höstväder och allt. Innan jag skulle till tandregleringen idag tog jag en liten promenad kring domkyrkan och vattnet bakom tandregleringen. Solen trängde sig igenom lövträden som hade börjat ändra färg. Allt kändes så,. lätt. Jag ställde mig på bron, i vattnet nedanför simmade några änder. Alla såg likadana ut. Nästan. Gröna huvuden med den vita ringen om halsen som avgränsade det gröna från den grå-svart-vita kroppen. Så simmade dom runt där, dom nästan bildade ett mönster. Men så såg jag att en utav dom hade en lite annorlunda vinge. Men han forsatte simma där bland alla andra, trots sitt annorlunda utseende. Han hade kunnat simma åt ett helt annat håll, han hade kunnat gå upp på land och gömma sig någonstans och han hade kunnat ge upp helt och sluta simma. För alla har ett val. Jag har också ett val. Och medans jag stod där och tittade ner på den annorlunda anden insåg jag att han gott och väl kunde symbolisera mig i mitt liv. Jag måste lika som anden med den brutna vingen fortsätta min resa,. Jag kan välja att ge upp, men jag gör det inte.
"We all must go through it sometime.
You are not the first, you know.
You stick your head in the sunshine.
Don´t expect the worst.
If a bird can sing with a broken wing,
You´ll learn to bend when the wind blows.
The leaves may fall but the trees stay tall.
This is a bump in the road.
Don´t give up, you will make it" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar