Har ett stort nyårslöfte,

2013 var ett bra år på många sätt och vis.

Vi flyttade, jag blev gravid och vi förlovade oss.

2014 står för dörren. Året då jag ska bli mamma.

Jag är inte den som brukar ha nyårslöften, då jag inte har karaktär nog för att hålla dem. Men i år har jag ett. Mitt nyårslöfte är att bli en bra mamma. Och jag ska göra allt som står i min makt för att hålla detta löfte, resten av mitt liv. /Elin

Hemtjänstens kunder,

Till dig, du kund som aldrig blir nöjd.

Vet du att jag ligger sömnlös för att klura ut hur morgondagen ska gå ihop? Vet du att andra kunder får mindre tid av mig för att jag är hos dig längre än beräknat? Vet du att jag ibland håller på att kissa på mig för att jag inte hunnit med en paus för toabesök? Vet du att jag vissa dagar inte kan ha min lunchrast för att din dusch tog två timmar eller för att du absolut måste ha något från affären? Vet du att jag måste ha en ledig dag i veckan för att jag faktiskt jobbar helger? Jag kan inte jobba dygnet runt och heller inte under veckans alla dagar.

Till dig du kund som aldrig blir nöjd. 
Jag önskade att du visste allt det här.
Då kanske du skulle klaga mindre. /Elin

Människor som bara är,

Jag undrar hur det känns att komma till en fest eller en umgängeskväll till vilken man bjudit in sig själv. Från djupet av mitt hjärta hoppas jag att jag aldrig behöver göra det. Och andra sidan skulle jag aldrig ha hjärta att vara så inåt helvete påträngande.

Men om jag någongång i mitt liv, kära vänner, skulle förändras och bli så.. Stoppa mig då. Få mig att inse att en inbjudan kommer av den som från grunden vill umgås med mig. Tala då om för mig att problemet sitter i mig och ingen annan. /Elin

Att inte få direkt stöd,

Är det någon mer än jag som blir trött av detta gråa väder?! Jisses i min låda, skulle kunna sova från sex på kvällarna. Visst vore det fint med lite snö.. Men samtidigt behöver den inte komma, om jag ska vara egoist alltså. Eller jag kan nog tala för alla som bär på ett till liv utöver deras egna. När snö och halka kommer är jag livrädd för att ramla och slå mig. Framför allt med det jobb jag har där tanken är att jag ska cykla mellan kunderna. Fick redovisat för mig att vi faktiskt har dubbdäck på cyklarna och att bebisen minsann ligger mer skyddad än vad jag är, när jag insisterade på min obehagskänsla för att cykla i vinterväglag.

Har verkligen ett fint stöd i de högre uppsatta känner jag.

Det är inget att deppa för. Mina kollegor förstår iallafall. /Elin

Bristningarna kommer,

Hej du lilla bristning. Välkommen till min kropp, jag har inte längtat efter dig ett dugg. Än är du liten och sitter på ett okej ställe men snälla, var singel. Ropa inte hit resten av din bekantskapskrets och bosätt er gärna inte på min just nu största kroppsdel. Det räcker med att jag ser ut som en badboll, ränder som dekoration är inget jag önskar mig.

Tack på förhand! /Elin

Oklok mellandagsrea,

Vi begav oss in till stan för att kika på mellandagsrean, vilket resterande befolkning i Västmanland också verkar ha gjort. Jisses va folk! Och så människor är, vissa ser sig inte för. Värst är de som börjar bli uppåt åren, men det gör ingenting. För jag har bestämt mig, att när jag blir gammal ska jag bli en sån som kör av hälsenorna på människan framför med hjälp av min rollator! Eller en sån där som bråkar om att jag betalt 2 kronor för mycket, trots att jag inte har det. För tro mig, alla dessa typer av människor existerar..

Men tills jag blir gammal och jävlig ska jag vara ung och oklok.
Så oklok att jag varje år gör samma misstag att åka in på rean. /Elin

Vi är decemberfåglar,

Jag har klarat av en jobbdag men är allmänt känslosam. Jag har faktiskt otroligt lätt till skratt, lättroad som tusan! Visserligen har jag lika lätt till att få tårfyllda ögon igen. En bild, en text, en låt kan sätta fart på mina tankar. Eller bara helt enkelt få det att rinna över, ibland av lycka!

"Året som har gått var både gåshud och galla
Det e för sent att ångra det man gjort
Glorian togs ner och gavs till någon annan
Han förtjänar den säkert mycket mera än mig

O löftena vi gav de var alla nästan sanna
Men du, du får allt jag har" /Elin

Julafton för lilla magen,

Jul, jul, strålande jul. Större delen av dagen har vi setat i en bil för att ta oss till alla de 4 ställen vi hade att besöka. Men oj så fina julklappar vi fått! Massor av saker till bebisen och vi börjar bli någorlunda uppbunkrade med små saker till lilla pärlan.

Det har regnat hela julen, men jag är nöjd.
Så otroligt nöjd med det lilla liv jag lever. /Elin

En lång uppesittarkväll,

Dan före dan och vi har uppesittarkväll hemma hos Niclas och Lina. Hann träffa sötfröken innan det var läggdags. Fick en julklapp till bebisen av henne och i samma stund ångrar jag att jag inte tog med mig den vi köpt. Jaja, hon kan få den en annan dag. Det är ingenting att grubbla över. Men som den hormonella kvinna jag är, tårades ögonen över att hon inte fick den idag.

Som ni hör har jag inga större problem för tillfället.
Bara beslutsångest över när alla klappar ska delas ut. /Elin

Vi ska umgås helhjärtat,

Jag har lärt mig att säga ifrån, att våga stå på mig.
För att jag måste. Det blir liksom inte bra annars.

Jag tror att alla människor skulle behöva tänka igenom sitt kontaktnät. Vilka är egentligen värda att umgås med? Hos vem har jag störst utbyte? Vem tar mer energin än den tillför? Verkligheten är hård men oj så nyttig. När ni nu gör detta vet jag att jag kommer att försvinna från prio-listan hos flera utav er. Kanske för att jag är den jag alltid varit, eller kanske för att jag för tillfället har förvandlats till en hormonhäxa där allting handlar om graviditet. Men vet ni, det är helt okej.

För jag vill bara umgås med dom, 
som helhjärtat vill umgås med mig. /Elin

Blir klokare om natten,

Jag blev klar med de sista julklapparna igår och det känns så jäkla skönt! Alla ligger nu under granen så fint och julstämningen börjar infinna sig, trots ett snölöst Västmanland.

Landskapet är snölöst och jag är sömnlös, ungefär. Vaknar ungefär samma tid varje natt och ligger vaken 2 timmar. Har försökt att lägga mig både tidigare och senare, samt äta långt innan läggdags och även precis innan jag lägger ner huvudet.

Ingenting verkar fungera så tills vidare får jag vänja mig.
Hinner tänka iallafall. Kanske blir jag lite klokare om natten. /Elin

Besök på förlossningen,

Lyckades sova någon timme mer inatt, utan att vakna av besvären. Dess värre verkade det hela ta igen förlorad tid och började därför morgonen med riktiga kramper. Svalde stoltheten och ringde förlossningen som bad mig komma in på en gång. Fick genomgå alla kontroller man kan, kändes det som. Allting såg helt okej ut! Remsan visade att livmodern jobbar och växer för fullt, vilket resulterar i diffusa små sammandragningar. Troligtvis det jag känner.

Läkaren talade om för mig att det nog tyvärr är såhär min kropp gör som gravid. Jag skulle höra av mig igen om sammandragningarna kom var femte minut och inte gav sig efter två timmar. Med andra ord: lär dig hantera smärta eller bli inte gravid igen.

Jag fick nu nya direktiv. Lev som vanligt men dra ner på tempot.
Det allra viktigaste är att lyssna på kroppen och det kan jag nu. /Elin

Inte sovit många timmar,

Då jag skrapat ihop 3 timmars sömn mellan sammandragningar/mensvärk och ett jävla illamående, blev jag beordrad att sjukanmäla mig. Samma ångest varje gång, men måste inse att Johan har rätt. Jag kan inte jobba idag. Jag erkänner mig besegrad.

Besökte barnmorskan på eftermiddagen som sa att allting såg bra ut. Men hon var noga med att rekommendera förlossningen om detta fortsätter. Bara ordet förlossningen gör så att magen vänder sig. Visst vore det skönt att bli genom kollad för att sedan få två Alvedon och åka hem, men jag kan inte svälja stoltheten. Är så rädd för att inte bli tagen på allvar och få konstiga blickar i en undran om vad jag gör där.

Nu är det iallafall stränga order om vila som gäller.
Tills dess att jag inte står ut längre och sänker garden. /Elin

Vill att jag ska äta mer,

Träffade min sambo efter jobbet och avnjöt Ikeas julbord med Niclas och Lina. För första gången på flera dagar kunde jag äta utan att spyan satt i halsen! Hoppas att det fortsätter åt samma håll.  Inte för att det går någon nöd på mig, utan för att min sambo går som på nålar och säger att barnet kommer födas med anorexia om jag inte äter mer. (Helst en hästportion varannan timme)

Jag själv är lugn då jag vet att bebis får i sig allt den behöver.
Om inte annat får den gärna ta lite av mina reserver tills vidare.
Ät du lilla hjärtegryn. Mamma har så att det räcker åt flera. /Elin

Jag beundrar min kropp,

Min lediga dag blev min mest upptagna. Möten och tider inom vården stod på schemat som för övrigt rullat på bra. Jag och magen brände även av ett gympass hos sjukgymnasten innan det var dags att lägga sig i sträck maskinen som håller rätt på mina diskar i ryggen.

Helt otroligt va fantastisk kroppen är. Jag har alltså gått upp tio kilo. Tio kilo! Men jag känner inte av det mer än att kläderna sitter lite tajt. Fogarna är fräscha och mina knän bär mig som om att dom aldrig kommer göra annat! Snyggt jobbat kroppen.

Allt för sällan beundrar vi våra kroppar.
Idag ska jag ge min egen massa beröm.
Inte för hur den ser ut, utan vad den gör. /Elin

Bebis kan höra oss nu,

Är det inte ganska häftigt att bebis faktiskt hör oss nu? För att sedan känna igen våra röster när hon möter världen. Jag lyssnar mycket på musik och just i dessa tider, vaggvisor med mera. Kanske hittar hon någon favorit att sedan komma till ro med? När min syster låg i Carinas mage lyssnade dom mycket på kärleksvisan med sarah dawn finer. Och nu mina vänner ska jag dela med mig av det häftigaste jag upplevt!

Så fort Agnes var ledsen eller missnöjd som bebis satte jag på den låten. Innan piano introt ens spelat klart var ungen knäpptyst och tittade sig omkring med nyfiken blick, som för att höra var ljudet kom ifrån. Detta funkade under hennes första levnadsår. Vet ni vad som hände sen? Hon kunde själv börja nynna på låten! Älskade lillasyster.

Därför har jag försökt hitta en låt som jag gillar och som Johan inte upplever allt för smörig.. Ja, tro mig, det blir en hel del tårdrypande sådana just nu! Kanske att jag har hittat min favorit, för den här veckan iallafall. /Elin

Johan gick ner på knä,

Eftersom att vår två-årsdag blev på en söndag i år, valde vi att gå ut och äta igår istället. Vi åt tre rätter och jag fick i mig lite av allt, trots att det växte i munnen på grund av sammandragningarna som inkräktat min kropp! Vi hade pratat om att gå på bio efteråt men att ens utsätta min kropp för något liknande fanns inte på kartan. Därför åkte vi hem. Jag slet av mig kläderna och bäddade ner mig på soffan. Johan frågade hela tiden om jag var trött. När jag vid elva tiden svarade att jag kommer somna inom en snar framtid, bad han mig vänta. Han gick ut i köket och det prasslades en hel del.

Sedan kommer han ut med 10 röda rosor och säger att jag får dom en timme i förskott. Han talar om att vi måste låtsas att klockan är 12, att det nya dygnet börjat. Jag fattar inte varför och tänker att det inte är någon big deal. Tills han går ner på knä för mig och frågar om jag vill förlova mig med honom. Älskade människa! Det är väll klart att jag vill men såhär gör man inte för en gravid kvinna med hormoner i taket..

Klockan kommer snart att slå tolv och vi ligger i sängen.
Han snarkar redan här bredvid och jag som var så trött,
är helt plötsligt pigg! För jag har precis sagt ja till livet. /Elin

Jag tror nog på under nu,

Ibland tror jag på under.
För att fira våra två år tillsammans skulle vi ha åkt på en kryssning, idag tills imorgon. Det var liksom lite bestämt tills vi kom till bekräfta och betala delen. Vi båda kände att en bussresa i halt väglag och en kryssning kanske inte var något för min gravida kropp. Utifall att bussen skulle få för sig att köra av vägen eller så.

Istället gick vi ut och åt. När vi kom hem slog Johan på tv:n där fyran sände nyheter. Dom visade att ett kryssningsfartyg gått på grund, det fartyg vi skulle ha åkt med!

Om någon frågar mig idag om jag tror på Gud eller under,
då vet ni vad svaret blir. Ja alla dagar. Garanterat! /Elin

Funderar på förlossning,

Det är något speciellt med luciamorgonen. Stämningen som ligger över gatorna, luciatåget som svt sänder, allting bidrar med sitt. Skulle jag medverka i ett luciatåg hade jag haft en given roll som julgris!

Kärleksnätet över låren har börjat sprida sig, hellre där än på magen. Men jag ska väll inte ropa hej än.. Har ju 99 dagar kvar till beräknad förlossning, vilket betyder att det kan ta ytterligare två veckor!

Jag undrar mycket över förlossningen.
Mest nyfiken på om det blir före eller efter.
För precis på dagen kommer hon nog inte! 
Det är hon alldeles för envis för, tro mig. /Elin

Bestämmer om imorgon,

Mitt tålamod fortsätter att vara rasslande kort. Jag skulle vilja göra något för att helt plötsligt bli på ett sju jävla bra humör! Tänk så kunde man bestämma hur man skulle må. Det kanske man kan förresten?!

I så fall bestämmer vi här och nu att imorgon blir en bra dag.
Om inte annat så hoppas jag på en bra helg med den jag älskar! /Elin

Korta lilla jävla tålamod,

Ett besök hos fina Lina var vad jag behövde efter en helvetisk dag på jobbet. Men problemet ligger tydligen hos mig. Jag ska lära mig att vara professionell, jag ska lära mig att inte vara för snäll och jag ska lära mig att låta kritiken rinna av mig som en gås.

Jag undrar när min arbetsgivare ska göra något åt det.
Även om problemet ligger oss mig så finns det lösningar. /Elin

De blir inget flyttkaos än,

Underbara lediga dag! Hela förmiddagen spenderades i sängen och lagom till lunch hade jag dejt med Natalie. Brände av ett träningspass hos sjukgymnasten innan jag for hem till min kärlek.

På tal om hem kommer vi bo kvar här ett tag till.. Vi väntar på att Johans mormor och morfars hus ska bli ledigt och dom står på plats nummer 2 i lägenhetskön. Hoppas att det ändrar sig till våren!  Hur som helst har jag insett och kommit ganska bra till ro med det hela. Förhoppningsvis blir det flytt innan bebis är allt för stor iallafall.

Nu vet jag att vi kommer bo här och inte vara i flyttkaos när vattnet går eller värkarna tar vid. Och den känslan gör mig relativt trygg med tillvaron. /Elin

Sverige har vårdresurser,

Det är måndag och jag har bra med energi kvar, för att ha jobbat hela helgen. Dock har ryggen valt att klappa ihop men det fixade sjukgymnasten på 30 minuter. Fick ligga fastspännd i en maskin som drog i mina ben för att disken skulle gå tillbaka mellan kotorna och se på fan, det hjälpte ju! Ska tillbaka imorgon och göra samma sak, så att ryggen fattar att vi menar allvar!

Tänk vilken hjälp det finns att få.
Helt otroligt vilka resurser vi har!
Sverige, du är ett bra land. /Elin

Motgångar i snöovädret,

Jag kommer hem till en vit liten by där julmarknaden är i full gång. På min parkering har någon valt att ställa upp ett stånd med granförsäljning. När jag väl tagit mig förbi häst och vagn sant massa köpkåta människor och hittat en annan plats, går jag upp till vår lägenhet. Där inne blinkar hela vardagsrummet i blått. Brandkåren har sin uppvisning snett nedanför och har hissat upp en siren som faller in i samma höjd som vår bostad.

Dumt att vara bitter, tycker faktiskt det är mysigt att så många har tagit sig ut i snöovädret. Jag kan inte vara bitter, för nu är det jul igen. /Elin

Bebis fortsätter att buffa,

En stressig jobbdag är över och jag är hemma i lugnet.
Det finns inte så mycket energi kvar till att göra något.
Men de gör ingenting, gott framför tv:n är faktiskt okej!

Bebis fortsätter buffa, ibland så att jag måste stanna upp ett slag.
Det är när hon får in pärlor, på ställen jag inte trodde fanns. /Elin

Ansökan om havandeskap,

Alla papper till försäkringskassan är ifyllda och inskickade. Jag hoppas att jag valt rätt. Det är svårt att vara gravid första gången och bestämma sig för om jag kan jobba när det är 8 veckor kvar. För jag har inte en aning om hur min kropp är eller mår då! Allt jag vet är mitt utgångsläge, hur dagsformen är. Vad som komma skall är ännu oklart. Kanske behöver jag gå hem 8 veckor innan, kanske kan jag jobba till 8 timmar innan. Jag vet inte!

Så jag har gjort en ren chansning utifrån vad jag hört.
Nu hoppas jag att det går igenom, utan problem. /Elin

En helkväll med kollegor,

Trerätters & julshow med jobbet står på kvällens agenda.
Det ska bli kul att äntligen få träffas i sina privata kläder.
& förhoppningsvis prata om annat än bara jobb & kunder.

Håll i hatten, jag har höga förväntningar.
Som alltid när det gäller Område 10. /Elin

Har kommit längre än dig,

Bland det värsta jag vet är att träffa någon man inte ser varje dag för att sedan inte ens få ett hej. Allt jag får är en blick på magen och orden "hur mycket har du gått upp nu?" eller "så stor har du inte blivit, det är en pojke" Tänk att jag som alltid haft viktnoja faktiskt har lyckats släppa de spärrarna, för dessa nio månader. Kan inte andra också göra det? För tillfället känns detta mer som din ångest än min.

Jag har jobbat som ett svin för att bli den jag är. För att få bort de tankar jag hade och få de värderingar om mig själv som jag har idag. Med facit i hand har jag klarat mer än vad du någonsin kommer att göra. Och det är inte mitt problem. /Elin

Kalender är en tradition,

I december månad blir jag som ett barn. Adventskalendern måste följas och chokladkalendern ska bara finnas där! I år har jag ingen chokladkalender. Jag vet inte om det beror på att jag är tjugoett år eller för att jag faktiskt snart själv har ett barn.

Hur som helst, traditioner är traditioner.

Men även dom kan förändras, för alltid. /Elin

Äldre i ärlighetens namn,

Efter att ha åkt ett x anal mil för att inse att byxorna jag ville ha, inte fanns varken här eller där är jag skapligt bitter. Ingen jacka hittar jag heller! Vägrar köpa en herrmodell eller lägga ut tusenlappar när den enbart ska användas denna vinter, sisådär en tre månader. Jag ska ju ha att växa i förstår ni. Men enligt mina kunder och kollegor "växer inte magen, baken däremot blir bara bredare!" Åldringar i all ära men jävlar va ärliga dom ska vara.

"Alla lever vi vårt liv bara en gång.
Om vi är ärliga så räcker det" /Elin

Är inte färdig till advent,

Vilken mysig kväll! Vi blev bjudna på lite adventsmys med glögg och lussebulle. Hade med oss en chokladask där det var tillåtet att ta från det andra lagret innan det första var uppätet. Det ger julkänslor, vilket behövs då det blåser storm där ute..

Jag har inte pyntat färdigt med alla våra 4(?) julsaker.
Det ska bli morgondagens projekt. Det och shopping.
Den här julgrisen spräcker snart varenda klädesplagg. /Elin