Att behöva gå till graven för att fira det som skulle varit farmors 62-årsdag känns förjävligt. Jag kan inte låta bli att undra vad den där gud, om han nu finns, tänkte på när han tog dig ifrån mig. Tog det som var mitt allt.Jag fick en ny människa som skulle bli mitt allt. Jag fick helt enkelt inte behålla båda. Det som känns fel är att ni aldrig fick träffas. Han fick aldrig träffa den bästa som fanns och du fick inte träffa människan jag vill dela resten av mitt liv med.
Men jag hoppas att du ser farmor, ser hur bra jag har det nu.Och jag hoppas innerligt att du vilar i den frid du är värd. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar