Jag tog mig till jobbet, trots att Johan näst intill tvingade mig att stanna hemma. Och se, jag är hemma igen efter en förmiddag inom vården och en eftermiddag på utbildning. Det finns nog lite envishet i den här kroppen ändå.. och en hel del ilska.
För tillfället är jag mer arg än ledsen.
Arg för att allt jag ser, påminner mig.
Men det ska inte få trycka ner mig mer.
För jag är stark och vi är starkare. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar