Jag undrar när svartsjuka i en relation upphör, om den någonsin gör det. Eller lär man sig bara leva med den? När är svartsjukan egentligen bara en ren och helhjärtad omtanke och vad är skillnaden?
Jag tror att alla människor behöver känna svartsjuka i en relation, annars är den inte sund. Jag menar, skulle den ena partnern skita totalt i vad den andra gör ringer ju väckarklockan direkt att man inte bryr sig om eller känner något för den andra.
Hur som helst, jag är svartsjuk och jag står för det.
Men vet ni vad en svartsjuka egentligen grundar i?
Rädslan för att förlora någon man älskar. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar