Att åka bil själv är nog en utav de skönaste känslor jag haft. Friheten att kunna ta bilnyckeln en morgon då tuppen har sparkat mig i baken och klubbat ner Johan, är obeskrivlig. Jag är stolt över att jag klarade det och otroligt tacksam för all hjälp.
Den första låt som spelades då jag åkte runt på vägarna, själv för första gången, glömmer jag aldrig. Och helt plötsligt har jag hittat min kärleksförklaring i en låttext, precis som så många andra också har gjort.
"Lägg din hand på min kind och visa mig vägen
Kommer du ihåg den?
Det känns så skönt och komma hem
För när du ser mig blir du lycklig
Om du känner dig ensam, öppna dig då
Dela med dig av känslan, jag kan nog förstå
Om ditt hjärta slår,
kommer jag vara med dig vännen vart du än går
Om ditt hjärta slår,
kommer jag känna av din själ vart jag än går
Vart jag än går, vart du än går
Du vilar här på mitt bröst
För mig är du livet,
men jag tar dig för givet" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar