Varför söker vi människor alltid efter problem? Kan vi aldrig njuta av nuet?
En vecka har gått för mig på högskolan. Imorgon börjar en ny. Det känns bra.
Nästan sådär läskigt bra och jag liksom bara går här och väntar på ett bakslag.
Men varför gör jag det?! Kan jag inte bara lära mig njuta av att det flyter på?
Jag kämpar hela tiden för att uppnå ordet perfekt.
Även om jag vet att det aldrig kommer bli perfekt.
Men det spelar egentligen ingen som helst roll.
Jag gör mitt bästa och det räcker ju faktiskt. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar