Att älska är stort. Att sakna är fint. Jag både älskar och saknar min farmor.
Så mycket att det gör riktigt ont. Sådär ont att man bara vill gräva ner sig.
Den här låten påminner mig om den vackra kvinnan, vars liv jag fick ta del av.
"Där i din himmel bortom sekel av skimmer
Längre än ögat når, än jag förstår, väntar du på mig
Och när tiden är inne, när livet blir till ett minne
Hittar jag vägen fram till evighetens land och till dig" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar