Ibland inser man inte hur mycket man saknar en människa, tills man möts igen.
På dansgolvet igår träffade jag några från klassen, som var så sjukt saknade.
Jag blir deppig av tanken att det aldrig mer blir crazy days i skolan med er.
Samtidigt så fruktansvärt glad över att ni en gång var hela min vardag. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar