Jag saknar mina syskon. Eftersom att jag har min bättre hälft i Sura, ses vi inte lika ofta. Kristoffer och Aron går i skolan om dagarna. Agnes bor med Pappa och Carina, nästan 1 mil härifrån. Samtidigt som jag liksom lever mitt egna lilla liv. Att höra Arons röst säga: Jag önskar att du var här. Att sitta och prata med Kristoffer om allt och inget. Att se Agnes sprattel när jag ropar: Hej min snuffla! Det är sånt som gör min dag. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar