Kvällen igår var kaos och fylld med tårar, är man helt slutkörd så är man.
Men efter att ha haft telefonen vid örat med pappa, Felicia och Amanda på andra sidan, kändes det något lättare. Skulle ta en liten promenad för att rensa huvudet men Johan plockade upp mig med bilen efter vägen. Vissa ser när något är fel!
Kanske är det dessa personer jag har att tacka just idag. För att jag trots allt andas och kan stå på benen. För att jag klarar av att bita ihop, en stund till.
"Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna. Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest. Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av det. Att falla till botten, slå sig hårt och komma igen. Att vara stark är
att våga hoppas när ens tro är som svagast. Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar