Jag tänkte berätta om en dag i våras då jag knäckte mig själv. Jag satt på centralen och väntade på bussen. När jag tittade åt vänster såg jag någon som riktigt glodde på mig. Jag kände igen personen men visste inte riktigt vart jag sett henne. Hon såg inte alls ut att trivas i situationen och hennes blick verkligen sökte fel hos mig. Jag gjorde samma sak med henne. Jag såg en hel del fel. Fult ansikte. Håret hade hon kunnat lägga ner lite mer tid på. Sådär fortsatte jag tills bussen kom. När jag reste mig upp och tjejen "på-andra-sidan-glaset" gjorde detsamma insåg jag att det var min egen spegelbild.
Mitt mål är inte att jag ska kunna stå framför spegeln och älska mig själv. Men jag hoppas att jag en dag kan acceptera min egen spegelbild. / Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar