Visst finns det dagar,

Så var en hel skoldag avklarad. Skönt värre. Hade inte så mycket närvaro förra veckan,. Gick hem tidigare Tisdag och Onsdag. Var hemma helt Torsdag och Fredag. Vissa dagar är det så. Dom dagar jag går hem tidigare är det för att jag inte orkar bita ihop hela dagen och se mig själv med alla andra. Det är en dag då minsta lilla kommentar får det att rinna över och jag ger upp och åker hem. Sen finns det dagar då jag är hemma hela dagen. Då är det öken. Jag klarar inte av att se mig i spegeln utan att bli både arg och ledsen.

Förra veckan fick jag reda på att dom inte ska operera mig i höst. Kanske till våren. Det kändes som om att hela min värld med allt mitt hopp rasade samman. Det var inte alls kul. När jag fått beskedet hade jag inte mycket mer att säga till tandläkaren, ville bara resa mig och gå. Ögonen kunde inte hålla tillbaka tårarna längre. Och bättre blev det ju inte av att sköterskan frågade om det kändes jobbigt att få det beskedet. Jag nickade lite lätt på huvudet. Allt hon hade till svar var; -Men tiden går ju fort Elin! :) Snart är det jul, så kommer tomten med julklappar och då får du ju tänka på lite annat. Nejmen titta du fyller ju 18 i Mars också. Då får du äntligen gå på krogen! Det blir väll kul? :D Jag svarade inte så mycket. Tackade för hjälpen och gick därifrån.

Visst finns det dagar som jag kan vara glad och låtsas som förut. Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se mig i spegeln. Det fanns ett självfortroende men det har brunnit ut, kritiken tog över mitt liv, jag kunde inte andas tillslut,. Det är att leka med eld när ni drar upp det här igen, för ni ser i mina ögon att jag skäms över mig själv. Och jag som trodde det fanns hopp, jag står på ruta ett, det vet jag när jag ser mig, vart har jag tagit vägen? ...Jag gav upp för länge sen... / Elin