Fyra-årskalas stod på schemat och därefter besök hos pappa.
Agnes och Alva charmade oss som vanligt. Agnes kom ihåg att det var en bebis i mig mage och hon fick för sig att bebis var hungrig. Därför tog hon av sin egen mat och la i sina kupade händer under min mage. Sedan sa hon "Kom bebis, kom. Mat!" Hon la pasta i mina ljumskar och bet av köttbullarna så att bitarna blev mindre, precis som hon med all säkerhet sett oss äldre göra till små barnen. Jag försökte förklara att bebis kommer sen. När snön kommer och sedan försvinner igen. Men hur får man en två-och-ett-halvt-åring att förstå det?
Det är ganska häftigt ändå, att hon förstår mer än vad vi tror.
Bara det att hon alltid pekar nedanför magen och la maten där.
Barn vet nog mer om naturens gång än vad vi tror. Mycket mer. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar