Agnes är mån om bebis,

Fyra-årskalas stod på schemat och därefter besök hos pappa.
Agnes och Alva charmade oss som vanligt. Agnes kom ihåg att det var en bebis i mig mage och hon fick för sig att bebis var hungrig. Därför tog hon av sin egen mat och la i sina kupade händer under min mage. Sedan sa hon "Kom bebis, kom. Mat!" Hon la pasta i mina ljumskar och bet av köttbullarna så att bitarna blev mindre, precis som hon med all säkerhet sett oss äldre göra till små barnen. Jag försökte förklara att bebis kommer sen. När snön kommer och sedan försvinner igen. Men hur får man en två-och-ett-halvt-åring att förstå det?

Det är ganska häftigt ändå, att hon förstår mer än vad vi tror.
Bara det att hon alltid pekar nedanför magen och la maten där.
Barn vet nog mer om naturens gång än vad vi tror. Mycket mer. /Elin

Inne i en tillväxtperiod,

Fredag i all ära och jag är inte ens godissugen! Börjar fundera på om jag slagit i huvudet eller om det är bebis som trycker uppåt. Hur som helst, det spelar ingen roll! Känns skönt att jag för tillfället inte har större problem än min undran om Johan kommer orka äta upp allt själv.

Förhoppningsvis ligger det några bitar kvar inatt när jag går upp för att äta nattmacka och ta kisspaus. Lillskruttan i magen är tydligen i ett tillväxtperiod enligt barnmorskan, så jag ska lyda kroppen. Vilken just nu säger ät. Ät som om du dör imorgon. /Elin

Besök hos barnmorska,

Ett besök hos barnmorskan gjorde mig både glad och ledsen. Lillskruttan i magen har blivit hela 25cm lång. Hjärtljuden var bra och hon rör sig så gott hon kan. Min vikt går stadigt uppåt en det var barnmorskan glad för. Livmoderns mått ligger precis på kurvan och mitt blodtryck låg lika bra som tidigare. Jag hinner tänka att jävlar vilket flyt vi har idag. Men så kommer den där käftsmällen som gör mig livrädd.

Ett prov får barnmorskan att rynka pannan och skicka meddelande till läkaren. Honom får jag träffa nästa vecka och tills dess ska jag bara hålla mig lugn. Hon försäkrade mig om att det säkert har en naturlig förklaring men att jag ska varva ner.

Rädslan byter av smärtan och tvärt om.
Tankarna snurrar och jag är så besviken.
Dels på vården som aldrig tagit tag i det.
Även på mig själv som inte borde gett upp. /Elin

Hatar att gå till graven,

För två år sedan orkade du inte mer. Det spelar ingen roll om jag hade skrivit världens bästa hejarramsa, cancern hade bestämt sig för att ta ditt liv.

Att förlora sin bästa vän och farmor är långt ifrån smärtfritt, det gör ont. Av samma anledning besöker jag inte graven, det gör för ont att komma till något som fortfarande känns som fel ställe.  Du ska inte vara där. Du ska vara hemma under köksfläkten med en cigg i handen och klurandes på ett korsord. Jag ska komma dit och ta godis från din skål och lite från farfars. Du skulle ha bjudit på pepparkakor, såhär till jul, och du skulle säga att det är godare med smör på. Jag skulle provat och insett att du har rätt, precis som alla andra gånger.

Älskade underbara farmor, fortsätt vaka över mig.
För jag kommer älska dig tills jorden gått under. /Elin

Nästa år vid denna tid,

Jag har en ledig dag och är fem sekunder från att riva upp alla julsaker när Johan stoppar mig. Vi ska ju faktiskt vänta till helgen, fredag iallafall. Så jag får nöja mig med att titta på sakerna och se vad vi eventuellt behöver köpa. Längtar redan till nästa år då vi förhoppningsvis bor i hus och kan göra hela hemmet till någon typ av vinterland.

Nästa år vid den här tiden har vi en dotter.
Hon borde ha blivit ungefär nio månader då.
Precis så gammal som jag var, min första jul. /Elin

Hamnade i någon grop,

Ingenting jag gör är rätt och allt jag säger blir fel.

Det är tungt. Jag vill ju bara vara glad, hela tiden! Men någon jävel har kastat ner mig i en grop. Ganska ohyfsat att inte hjälpa mig upp igen, eller åtminstone lämna namn och nummer så att jag kunde höra av mig när jag tagit mig upp igen. Är det du, ångest, som gett mig en käftsmäll? Eller är det ni, hormoner, som tycker att det här är en rolig lek?

Vem det än var och hur jag än hamnade här, så kommer jag att ta mig upp igen. Starkare än någonsin, var så säkra! /Elin

Stanna kvar och gå inte,

Har ni haft dagar då ni går er själva på nerverna? Dagar då ni tänker att nu måste det fanimig ha slagit slint på riktigt? Jag har en sån dag idag. Är orolig i kroppen och tårarna trycker innanför ögonen. Känner mig som ett barn som är inne i sin separationsfas.

Johan kan inte ens gå på toaletten innan jag frågar vart han ska och bara tanken på att han snart ska inviga nattveckan på jobbet, får mig att behöva gå sönder.

Jag ska lägga mig i tid ikväll, blunda hårt.
Och hoppas att det snart är en helt ny dag. /Elin

Han är min för hela livet,

Förmiddagen spenderades i sängen då sambon hade huvudvärk av någon anledning.. Eftermiddagen var vi i stan och gjorde lite av allt. Åkte hem tidigt med hämtmat i kassen. Innan klockan blivit 18 låg vi nerbäddade i soffan framför en barnfilm.

Jag ligger och tittar på honom, min Johan. Han är så fin. Det gör mig gott att veta att insidan är minst lika underbar. För en stund känner jag mig som 11 och kär i en idol. Vi skojbråkar. Jag säger att han inte är min kompis och han svarar "Jo, din bästa" och han har rätt. Han är min bästa vän och stora kärlek. Kommer alltid att vara det.

"Och jag ska ge allt vad jag har

Till denna underbara karl
Så han blir min för hela livet" /Elin

Framförhållning inför jul,

Då sambon är på julbord har jag passat på att trycka i mig mer godis än vad som är nödvändigt, det bara blev så! På tal om julbord har jag en fruktansvärd lust att riva fram varenda julpryl och få lite stämning här hemma, men ska göra mitt bästa för att hålla mig till nästa helg. Annars är väll risken att jag hinner tröttna, om inte annat gör min andra halva det.

Jag vet ännu inte hur vår jul blir, då det fortfarande fixas med semestrarna på jobbet. Framförhållning är inte den starka sidan så att säga. Jag hoppas att jag blir ledig så att vi kan flänga och fara, en sista jul. För nästa år, då ska vi bo i hus och då är det alla andras tur att komma hem till oss! Det har jag bestämt. /Elin

Är på dagen tio år sedan,

Idag är dagen som inte borde få finnas. Dagen då jag blir allmänt påverkad av att tänka för mycket. Är för tillfället alldeles för känslig för mitt eget bästa.

Idag är det på dagen tio år sedan jag blev påkörd. Tror ni att det kändes lockande att köra till jobbet när vädret var exakt detsamma som den dagen? På något sätt slog det hårdare i år. Vet inte om det är just siffran tio eller att jag faktiskt inser att jag hade kunnat dött. Bara det att läkarna inte hade en aning om mina chanser att bli gravid varit påverkade. Det gör mig idag, tio år senare och gravid i vecka 23 lite extra blödig.

Det sägs att allt ont bär något gott med sig. Om inte annat fick jag lära mig hur betydelsefull en cykelhjälm kan vara. Hur dåligt man syns i mörkret utan reflexer. Att hastighetsskyltarna fått sin siffra av en anledning. Lärde jag mig min läxa då? Nej.

Jag använder inte cykelhjälm, inte heller alltid reflexer och det finns gånger jag kör lite över hastigheten. För jag tänker som er, att det inte händer mig. Men jag vet att det kan göra det. Det kan hända mig och det kan bli värre nästa gång. /Elin

Allmänt prat om lönerna,

Att bli bjuden på trerätters under arbetstid är inte helt fel.
Även om det på sätt och vis inte alltid känns helt hundra.
Någonting ska vi ju ha för besväret när vi inte får topplön.

På tal om lön har det varit många insändare och reportage om Attendo i VLT senaste tiden. Vissa förstår jag inte medan andra lika gärna hade kunnat komma från mig.
En annan tanke om lön är att det är vidrigt. Hur olika människor på samma arbetsplats som i stort sett gör samma jobb, har helt olika lön. Jag tycker det är bra att lönen är individuell, då vi är olika ämnade för jobbet. Men det skiljer tusenlappar. Tusenlappar.

Måste erkänna att det inte känns bra att jag, som cyklar arslet av mig och gör allt för kunderna, har sämre lön än hon som tar varje chans hon får till att slippa undan. Slippa kunder, slippa kämpa och bara sitta på kontoret. Det är tufft. /Elin

Bebis håller mig liggande,

Jag borde ta tag i tvättberget, likaså disken.
Kanske även ta en dans med dammsugaren.

Någonting håller mig kvar i sängen.
Bebis har disco i magen när jag ligger.
Den känslan är värd mer än allt annat. /Elin

Jag önskar mitt barn allt,

Vi måste flytta! Får panik av det faktum att vi nästa år ska bli tre och bor i en tvåa. Ni har själva att ekvationen inte går ihop. Jag har pressat in de grejer jag köpt till lillan på olika ställen. Lite i en garderob och lite i skänken. Tänk va lätt det vore om vi hade ett hus, där hon kunde få ett eget rum och den platsen barn behöver! Jag vet, vi kan bo här de första sex månaderna, men det känns inte bra i det som ska vara ett mammahjärta.

Vi letar hus för fullt. Har ett på gång inom släkten men då är renovering det första vi får göra. Och då gäller det att dom som bor där nu hittar ett nytt boende ganska omgående. Mitt samvete börjar ta stryk. Lilla Du, mamma ska göra vad hon kan.

"Jag önskar dig inte guld mitt barn ej heller pengar och makt. 
Jag önskar dig modet att vara dig själv. Och stå för det du sagt.
Jag önskar dig inte en stenfri väg. Men kraften att vägen gå. 
Jag önskar dig kärlek i rikliga mått. Och vänner att lita på" /Elin

Tusentals frågor får svar,

Jag vill vara jag så länge det går. Trots att jag blir mamma, trots att jag flyttar härifrån. Jag vill vara jag när löven faller och våren slår ut igen.

Men allting förändras. Kommer det någonsin att bli detsamma igen? Kommer jag få lika mycket tid över till de få andra människor jag faktiskt bryr mig om? Kommer jag någonsin i mina gamla kläder igen? Kommer vi att få tid för varandra?

Saker och ting kommer inte bli som förut.
Men jag vet att det kommer vara värt det. /Elin

Shoppa med tjocka fötter,

Eftersom att vi skulle resa en hel del timmar tog jag av mig skorna och satte mig bekvämt. Väl framme i ullared skulle jag få på mig dom igen.. My luck! Fötterna var som vattenfyllda plasthandskar, tänk er att fingrarna motsvarar tår.

Men nu är skorna på. Jag går som om dom var rundade undertill.
Men vi är framme. Vi ska shoppa och vi ska göra det oavsett vad. /Elin

Nyfikna människor förstör,

Nu börjar jag bli riktigt förbannad och jävligt trött på allt tjat vilket gör att nyfikna personer inte får svar hos mig. Vad gör dom då? Jo, går till någon annan och spelar dum för att få svar. Ursäkta mig, men fy fan för det beteendet!

Inatt bär det av till ullared. Känner ni något behov av att veta när vi åker? Vilka som åker? Varför vi åker? När vi kommer hem eller hur vi tar oss dit? Jo, det är sant. Det finns människor som vill veta. Och jag hoppas innerligt att det har lugnat deras nerver, nu när dom luskat fram svaren hos andra. För det har bara fått mina att må jävligt dåligt och gå i taket av ilska. Kanske var de du ville?! Tack! /Elin

Pappa Johan fick en spark,

Då jag var ledig idag och Johan jobbade eftermiddag, brummade jag ut till pappa med familj och bosatte mig tills det blev läggdags. Massa bus och lek med småsystrarna! Jag fascineras av barns fantasi. Våra lekar hade inget namn men det var allt från att vara Pippis häst till att äta på restaurang. Några tjuvnyp här och där blev det men inga tårar.

Agnes har börjat förstå att jag har en bebis i magen. Hon sätter sig över mina ben och ritar med fingret över magen. Stryker sedan försiktigt med hela handen när hon säger "Agna inte hoppa där, försiktig" efter en stund placerar hon händerna som en skål nedanför min mage. Försiktigt lyfter hon händerna nära sitt ansikte och viskar "sccchhh, titta, bebis" som om att den skulle ha kommit ut. Känns skönt att få en sån förlossning! ;)

På tal om bebis, idag har Johan fått känna.
Känna att det verkligen är någon där inne.
Känna något vackert, den första sparken. /Elin

Har haft en helt vanlig dag,

En helt vanlig dag i ett helt vanligt liv. Vad är då ett vanligt liv skulle vi kunna fråga oss. Jag kan inte säga helt säkert men jag tror att alla i grunden lever ett ganska vanligt liv. Våra olika beslut och upplevelser gör det vanliga ovanligt.

En vanlig dag är en dag som alla andra.
En dag som bara rullar på och är i nuet.
Jag har en vanlig dag. En bra vanlig dag. /Elin

En cyklamen blev beviset,

Dagen har rullat på och under mitt näst sista besök tog jag med mig min kund på promenad. Vi gick till ica för att handla och utanför pekar hon på några cyklamen och frågar om jag tycker att det röda är fin. Jag svarar att alla är fina och hon frågar om hon får köpa en åt mig. Jag berättar att hon får men absolut inte behöver, hon säger snabbt att hon bara vill ha ett ja eller nej. Jag svarar ja och hon betalar blomman. På vägen hem säger hon att jag är hennes bästa vän.

Så nu står en röd cyklamen i min hall.
Som ett bevis på att det jag gör är bra. /Elin

Man måste ge det en chans,

Så var det måndag och ny vecka, igen. Krafterna att gå till jobbet har sakta men säkert återfunnit sig efter en veckas frånvaro. Kanske borde jag vara hemma längre, men jag måste ju ge det en chans! Kan inte ge upp utan att ha provat och se där, det gick bra.

Nu håller jag alla tummar att resterande dagar fortsätter likadant.
För idag har varit en bra dag. En dag det var länge sen jag hade. /Elin

Uppmärksamma papporna,

Farsdag i all ära! Då Johan ännu inte är pappa blev det inga paket, men eftersom att han ska bli fick han rosor och frukost på sängen, i form av smörgåstårta. Ni kan ju gissa vem det var som fick äta.. Oj vilken otur att han inte är en frukostmänniska!

Vi rullade hem till pappa och åt mat efter mycket lek med småsystrarna. Hur ska jag få dem att förstå hur mycket de betyder för mig? Om jag använder mig av ord får jag ett stort leende av Alva. Om jag talar om för Agnes att jag älskar henne, tror hon att det är något humoristiskt uttryck och vill skämta tillbaka "Nää, tuta Neni"  säger hon med fånig röst.

Ja, farsdag i all ära. Jag tänker faktiskt på er som inte har någon pappa att fira. Jag skulle kunna lida med er och visa all respekt genom att stoppa traditioner. Men jag vill faktiskt ta vara på att jag har en pappa! En pappa som är bra.. /Elin

Tid att införskaffa nytt nu,

Efter en trevlig tjejkväll igår känner jag mig nästan bakfull! Hur nu det kan vara möjligt. Dagen har spenderats iförd mjukisbyxor. Tvättmaskinerna har snurrat och jag har sytt klart ett babynest som verkligen ser hemmagjort ut.. Duger väll att ha hemma iallafall. Fick tyg över så sydde en liten kudde och en amningskudde i samma veva.

När min sambo vaknat tog vi oss in till stan för en fika. Passade även på att köpa en skötväska! Tanken slog mig att vi nästan inte förberett alls inför tillskottet, det känns fortfarande ganska overkligt och som sagt.. Det är ju ett tag kvar. Ska köpa lite mer i ullared när vi tar oss dit! Ska bli mysigt att strosa runt bland pyttekläder och julsaker.

Att spotify kommit ut med julskivor ger mig rysningar.
Julpyntet står i källaren och jag är så nära att springa ner.
Springa ner och riva upp allt. För snart är det jul igen. /Elin

Har tröttnat på människor,

Överdrivet positiva läsare varnas, detta är ett bittert inlägg.

Nästa gång jag mår illa vet jag precis vart jag ska lägga min gravida spya. På alla dom som är så inåt helvete nyfikna! Alla dom som vill veta bara för att veta. Alla dom som hör av sig när jag är på sjukhus eller ska ut på äventyr. Alla dom som anser att jag passar till att umgås med när skvaller behöver förnyas. Jag tål helt enkelt inte de sidor av människor som försöker luska fram saker och ting, till ingen nytta!

Nej, slut på det sura. Nu ska jag klämma ner min gravida kropp i en tajt klänning. Mina hormoner ska jag dränka i alkoholfritt jordgubbsvin hos Natalie. Tjejkväll står på schemat och jag är bjuden. Den människan prioriterar mig. /Elin

Blir hemmagjort babynest,

Jag som tror att jag är gjord av stål tänkte värma upp med en shoppingrunda, jag ska ju ändå orka jobba nästa vecka! Efter att ha flåsat mig igenom halva nedervåningen på ikea gav jag upp. Fick handlat lite av de saker jag behövde och rullade hem för att bli en säck potatis på soffan. Sitter här med alldeles för många meter tyg och saxen i högsta hugg. För jag ska sy ett eget babynest! Har hört att dom ska vara så bra. Det finns att köpa för några hundra men jag har ju tråkigt här hemma så kan väll lika gärna testa göra ett själv!

Ni kan önska mig lycka till!
Mitt tålamod prövas redan. /Elin

När vi kanske tänker olika,

Tog en kaffe i Natalies fina nya lya och på vägen hem passade jag på att göra min sambo stolt. Stannade till vid pappa för att plocka upp vinterdäcken till Johans bil, kvinnligt va? Vi har nämligen kommit överens om att han ska börja intressera sig mer för hur vårt hem ser ut på villkoret att jag ska börja hålla min bil ren. Ganska bra deal tycker jag!

För det är så, precis som för er andra.
Vi prioriterar bara inte samma saker.
Och för mig har det blivit helt okej. /Elin

Ej havandeskapsförgiftning,

Vid ett återbesök hos barnmorskan såg alla provresultat nu bra ut! Detta betyder att det inte var någon havandeskapsförgiftning som det först spekulerades i, ni ska tro att mitt hjärta stod still den stunden.. Men jag kunde ändå inte släppa min olustiga känsla, jag känner mig konstig i kroppen. Barnmorskan försökte lyssna på bebisens hjärta men fick bara riktiga kickar mot grejen istället. Lika glad var hon för det, som hon själv uttryckte det: "Jaja, nu har vi hört vad du kan. Allting låter så bra"

Sedan skulle hon känna var livmodern satt någonstans i magen, då den borde börja tagit sig uppåt i vecka 21. När hon letat en stund utbrast hon: "Men Elin, jag förstår att du känner obehag och tryck nedåt, hon ligger precis här!" samtidigt bildade hennes händer ett V där min mage övergår i något annat. Det konstaterades att kramperna jag känner är sammandragningar. Vilket är bra att ha, i viss styrka och antal.

Jag är gravid i V.21 Bebis ligger långt ner och jag har sammandragningar.
Jag är ordinerad vila, både fysiskt och psykiskt för att inte förvärra något.
Nu vet jag att när allt faller omkring är jag expert på min egen kropp. /Elin

Jag har nog blivit besegrad,

Det ligger något stort i att sjukanmäla sig, en ångest och en skuld.
Jag ringer och erkänner mig besegrad. Jag klarar inte av att jobba.
Får bli hemma några dagar. Det jag känner nu är långt ifrån lugnt.

Det ska alltså behöva gå såhär långt. Jag måste markera med sjukskrivning för att ni kanske tillslut ska ta mig på allvar? Det är helt otroligt. /Elin

Känslan att lämna urinprov,

Mycket riktigt, under natten fick jag feber. Ringde 1177 som gav mig en tid inom landstinget. Fick träffa en läkare som hade mig som sista patient och nog bara ville hem för någon kroppslig undersökning gjordes inte, ett vanligt blodprov eller bara ett stick i fingret blev inte heller av. Kissade lite i en mugg och sen var det klart, antibiotika varsågod! Hon konstaterade att jag var blek och uppmanade mig om att akuten har öppet hela natten.

På tal om att kissa i mugg, har ni någon gång tänkt på hur icke naturligt det känns? Som lyckligt lottad urinvägs- kvinna har jag lämnat ett ex antal urinprover i mina dagar. Att kissa i muggen med mitt namn på går ganska bra. Men att sedan ta den där muggen och ställa in i någon lucka som finns på toaletten, gör mig alltid lika nervös. För det finns ett problem, denna lucka kan öppnas från två håll, samtidigt! Det kan alltså hända att när jag öppnar luckan för att ställa in plastmuggen kan sköterskan på andra sidan som ska granska mitt urin, göra samma sak. Detta har aldrig hänt mig. Jag brukar höra hur dom öppnar luckan på sin sida strax efter att jag stängt den på min. Enda känslan då är att veta att dom står och granskar något jag precis pressat ur mig.

Kanske har jag gjort er lite nervösa nu, inför nästa gång. Det var inte meningen så, jag tänker bara att det skulle kunna bli heltokigt. Denna tanke är något jag brukar skratta åt. Och vet ni? Jag tror att sköterskorna gör samma sak. /Elin

Haft en annorlunda känsla,

Jag har en känsla jag inte kan ta på, det känns men ändå inte känns. Jag är slut i hela kroppen och inte ens ett varmt bad hjälper mot den konstiga känslan jag har på vissa ställen. Jag vet något negativt med att vara gravid för första gången, man har inte en jävla aning om hur det ska kännas. I vissa lägen är det nog bara bra att inte veta vad som komma skall, men sånna här gånger när det känns annorlunda i magen och gör allmänt ont, då vet jag inte vad jag ska tro. Det kanske ska vara såhär, jag vet ju inte! Men min magkänsla säger att allt inte är som det ska.

För en stund blir jag rädd för att det här inte ska gå vägen. Även om jag vet att det bor en frisk bebis i mig, som gör allt för att stanna hos oss resten av våra liv. /Elin

Välkommen 1:a november,

Jag välkomnade november med att jobba. Sedan for vi hem till Ante och Madde för lite pizza och skitsnack. Mätta och belåtna rullade vi hem vid Bolibompa-tid. Imorgon väntas extrajobb för oss båda, oj så ambitiösa vi blivit kan jag känna.

Nu är klockan 19:34 och vi ligger redan i sängen.
Jisses va mysigt det är att bara få ligga såhär! /Elin