Regnet öser ner för tillfället och jag kan inte låta bli att tycka att det är lite mysigt. Mest för att vi får all anledning att hålla oss inne men också för att det hör till. Vi måste kunna somna till spöregn för att kunna vakna till en gassande sol. Precis som med allt annat, livet till exempel.
Du måste ner på den djupaste botten för att kunna sparka ifrån på riktigt och komma upp till ytan igen. Gör du det inte kommer du befinna dig i något slags mellanland. Det är varken bra eller dåligt, du kommer varken upp eller ner. Du anar ljuset på ytan men kan inte ta dig dit, ungefär.
Tills den dag du bara ger dig fan på att det får vara nog.
För huvudsaken är att inse, att du är värd att få må bra. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar