Jag kan bara lova de,

Efter jobbet blev vi bjudna på middag hos pappa och jag fick lite kvalitetstid med mina små systrar. Systerhjärtat smälter av att se Agnes utvecklas varje dag och modersinstinkten tar vid av att hålla i lilla Alva. På tal om Alva är det snart dags för dop. Pappa frågade om jag ville hålla tal så jag ska nog försöka knåpa ihop ett sådant.

 

Vad säger man till någon som har hela livet framför sig?
Att det är som en dans på rosor och ibland rena helvetet?
Jag säger nog inget sånt. Men jag lovar att alltid finnas där. /Elin