Minns min studentdag,

För ett år sen sprang jag skrikandes ut ur gymnasiet som färdig undersköterska.
Hela skolgården var fylld av folk och där, i mitten, under trädet satt min farmor.
Ingen annan spelade längre någon roll. Farmor var där, hon hade kämpat sig dit.

Efter att ha åkt flak och skrikit mig hes, rullade vagnen tillbaka mot skolan.
Och där, vid vägen, i skuggan av ett träd satt farmor och farfar och väntade.
Jag fick åka med dom till lokalen där festen var. Hon orkade vara med ett tag.

Dagarna efter studenten var famor dålig. Det hade blivit för mycket helt enkelt.
Hon var sängliggandes i några dagar. Kräkningarna kom i vågor, febern likaså.
Jag fick så otroligt dåligt samvete och berättade det för farmor som log och sa:
"Men det var det värt!" I samma stund insåg jag hur mycket jag älskade henne. /Elin