Jag förstår inte vad det är med mig. Jag gråter för nästan allt!
Jag gråter för att jag mår bra. Jag gråter för att jag mår dåligt.
Jag gråter för att jag lever och även för att farmor inte gör det.
Jag gråter för att jag saknar. Jag gråter för att jag längtar fram.
Jag gråter nog för allt. Men det kanske måste få vara så, en stund.
"Fast du är nära, är jag ändå ensam, vet aldrig hur de kommer va.
Den lilla flickan som alla älskar, Känns som ord nån bara sa.
Kan någon se mig hur jag gråter, Kan någon hålla om mig hårt.
Alla sårar och jag förlåter. Vill slå mig loss från tungt och svårt" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar