För ett år sen blev jag inlagd på Barnavdelning 64(Centrallasarettet, Västerås)
Jag kom dit runt 20-tiden och blev inskriven, fick plastband runt handleden med mitt namn och personnummer. (Oftast kommer man dit på operationsdagen men av olika anledningar fick jag komma dit kvällen innan) Fick även duscha och tvätta mig med sterilsvamp för att slippa kliva upp tidigt morgonen efter. Efter klockan 22 fick jag inte ens borsta tänderna, jag var totalt fastande. Ungefär vid den här tiden blev jag stucken i armen utav den gulliga nattpersonalen som varit in och presenterat sig när deras pass börjat. Jag skakade som ett litet löv i höstvinden. När nålen äntligen var satt skakade jag fortfarande, hela natten fortsatte så. Jag fick sova med öppen dörr och personalen tittade till mig med jämna mellanrum, trots att jag var den äldsta på hela avdelningen. Den lilla flickan i mig skrek av rädsla. Men hon viskade även att det var okej att vara rädd.
Jag kan känna samma känsla nu som då. Osäkerheten i mig, rädslan för vad som skulle ske. Och så lättnaden. Lättnaden av att det äntligen skulle få ett slut. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar