Detta var en blogg om min bristande självkänsla. Nu skriver jag om mitt nya liv som mamma. Ett oglamoröst liv som innehåller kärlek, långt över alla de gränser jag någonsin kunnat tänka mig.
tisdag 7 december 2010
46 veckor efter operation,
För 46 veckor sen låg jag under kniven. Och vips så var det borta. Tänk om det var så lätt med andra saker jag skulle vilja ändra på eller radera. Vissa saker sätter sig fast och så lär jag mig leva med det och liksom glömmer bort det en stund. Men så finns det vissa situationer eller händelser som river upp och vips så är bilden lika klar som då. Jag förstod inte själv hur förtvivlad jag var över det förens någon bad mig prata ut. Det var precis vad jag behövde göra och att någon känner av det innan jag själv vet om de, det är vänskap för mig. /Elin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar