Idag hade jag tid hos tandhygienisten. Det gick bra, skrapade bara lite tandsten. Men usch vad jag mår dåligt utav lukten, stället, allt där. Jag har aldrig haft tandläkar skräck förut. Men nu, efter allt jag gått igenom så ryser jag av bara tanken. Fick tårar i ögonen när hon höll på i munnen så att hennes handskar hamnade precis under näsan. Lukten, jag känner så väl igen den. Synen utav alla slangar, det är inte första gången jag ser dom. Jag mådde dåligt resten utav kvällen. Det hade liksom satt sig kvar i huvudet. Undra varför det blir såhär?
En konsekvens är en rest utav en handling. Det här var en konsekvens som visade sig 36 veckor senare, men som jag måste lära mig att leva med. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar