Jag vill inte vara hemma. Jag vill inte vara på sjukhuset. Jag vill ligga någonstans långt bort. Jag menar verkligen långt bort. I ett land där smärta inte existerar och där illamående aldrig förekommer. Vad jag än gör så har jag kräkan i halsen. När jag somnar, när jag vaknar. När jag inte ätit och när jag ätit. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Om någon frågar mig om jag tänkt göra om operationen av någon anledning så säger jag ALDRIG. Aldrig i hela mitt liv att jag utsätter mig själv för denna plåga en gång till. Det är inte värt det.
Så alla ni som någongång funderat eller funderar på att förändra erat utseende eller nått annat med er själva för att ni inte är nöjda, för allt i världen. TÄNK OM! Ni är perfekta som ni är. Ni är unika. Med just det du hatar på dig själv så är det ändå du. Och om du gör en operation för att ta bort något, som i mitt fall mitt underbett så kommer du aldrig kunna få tillbaka det. Det är helt borta. Och din självbild du skapat sitter fortfarande kvar. Alla problem kan inte sitta i en endaste kroppsdel. Det funkar inte så. Jag vill så gärna kunna sitta här och skriva om hur bra allt är, hur lättad jag är nu och att jag kan acceptera min spegelbild osv. Men jag kan inte. Jag är ledsen, men idag så går det bara inte.
"Heart, slow down, It´s not the time right now
Take your time.. until there is no doubt
Give me half a chance to know.. if it´s real" /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar