Inatt vaknade jag av ett ljus från golv, nästan hela vägen upp till tak.
Det bara var där och jag kunde inte hitta något som tycktes skapa ljuset.
Något sa mig att farmor fanns i rummet. Hon skulle fyllt 61 fina år idag.
Var det verkligen farmor?
Varför var jag inte rädd?
Hur som helst var jag och Johan vid graven idag. Jag lämnade en present.
Det var ett hjärta i grå, tunn, sten. På hjärtat fanns en väl menad liten text.
"Världens bästa farmor" Det var hon. Min farmor. Det är hon. Alltid. /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar