Som en film,

Mitt under dagen var det en tanke som slog mig. Jag har liksom inte fattat att jag är på ett sjukhus och praktiserar. Men det är jag, det är just här det händer. Jag träffar svårt sjuka och smärtpåverkade människor. Akut operationerna kommer som på löpande band. Det var när jag och min handledare hjälptes åt att köra ner en patient på operation, som allting kändes för overkligt för att vara sant.

I en lång korridor rullade en säng. I sängen fanns någon som just fått ett dåligt besked. Ovanför denna någon hängde en påse med dropp. Att det var jag som körde sängen och såg allt det här, det var som att leva i en film. /Elin