Praktik slut,

Sista dagen på Avdelning 85 idag. Det kommer bli otroligt tomt att inte komma hit varje dag längre. På ett sätt känns det bra, jag behöver andas ren luft ett tag. Jag har sett så otroligt mycket skit under dessa fyra veckor. Så mycket skit som döden men också något så fint som livets nya under. /Elin

Mina 18år,

19 idag. 18 kommer aldrig igen.
Separationsångest kan man säga.
Varför förstår jag inte riktigt.
Kanske för att talet 18 var magiskt.
Året som 18 var det galnaste i mitt liv
Och jag ångrar fortfarande ingenting. /Elin

Dig just nu,

Jag vill inte vara ensam, jag vill ha dig här nu.
Jag vill låta min hand vila i din, precis som förut.
Lämna mig inte nu, stanna kvar en stund med mig.
Det blev så självklart att jag faktiskt behövde dig.
Låt mig säga dig orden, de vackraste ord jag vet.
Du har satt avtryck i mitt hjärta, för all evighet.

Stan-dag,

Sov hos pappa inatt. Åkte in till stan med Carina på förmiddagen. Vi letade efter present till pappa, som fyller år på onsdag. Käkade lunch på hälla och åt glass utomhus första gången det här året. Vi kikade även efter studentgrejer och bebissaker när vi fick lite tid över. Vid 13-tiden skjutsade hon mig till praktiken där jag fick spendera hela långa kvällen. Men det gick bra, det var roligt.

Det är nära till studenten nu, men jag är långt ifrån redo.
Så mycket uppgifter jag inte ens påbörjat eller avslutat.
Och vad i hela världen jag ska göra sen, vet jag inte alls.
Men en sak vet jag och det är att allting löser sig, tillslut. /Elin

Släktökning,

På gudstjänsten idag var det dop utav en liten flicka. En flicka, vars namn hade en alldeles egen historia. Det var fint att få ta del utav den även om mina tankar inte riktigt var där. Mina tankar var någonstans i släkten. Det här året ska pappas släkt utökas med sammanlagt 6 små liv. Vissa väldigt nära, andra längre bort.

Till det ska jag ska skriva ett tal. Efter det ska alla förstå att kärleken inte har några gränser och att blod alltid är tjockare än vatten, oavsett vad. /Elin

Arosfortet,

Alla konfirmander och ledare i en buss till Västerås.
Indelade i lag om 5. 3 timmars kämpande i olika celler.
Poängen ramlar in. Svetten rinner. Nerverna prövas.
Trötta och hungriga, in i bussen igen. Mot McDonalds.
När vi alla satt oss och fått maten tittar jag bort.
Jag ser ett långt bord, där sitter mina konfirmander.
Dem är helt inne i sitt snack och skrattar emellanåt.
För ett tag stannar jag upp, slutar äta och dricka.

Det finns personer som får mig att le bara utav det faktum att dom existerar.
Precis så är det med dem. Jag ler med hela ansiktet och jag kan inte sluta. /Elin

Last rider,

Det är så fel, jag vet det. Det borde kännas fel, men det gör inte det.
Det är så rätt, jag vet det. Det borde kännas rätt, men det gör inte det.
Det spelar ingen roll vad det är, hur det känns. Idag behövde jag det.

"If you give me something to remember you by, I'll be satisfied
Just a soothing kiss will give me comfort for a, while
And I pray that just this once, it will be exactly what I want

Stay here and take me to your hideout one more time. Stay here now.
Stay here, cause then when I fall then the downhills will all be worth it,
to get that high. One last ride. One last ride" /Elin

Födelsedag,

På onsdag fyller jag 19. På onsdag fyller pappa och Magnus 38.
Jag har fixat ledigt på min födelsedag, känner att det behövs.
Pappa jobbar men vi får försöka fira varandra på något sätt.
Jag undrar vad pappa ska få, skulle behöva in till stan och kika!

Vad ska jag ge till någon som varit min förebild. Som jag älskat med hela mitt hjärta. Som jag alltid kunnat fråga om vad som helst och fått ärliga svar.
Vad ska jag ge till den mest betydelsefulla personen i mitt liv? /Elin

My pleasure,

Jag lyssnar på musik och blir påmind om lägerhelgen, den natten.
Idag är jag glad att jag har en Marisha som är helt ärlig fullt ut.
Jag är glad att jag har en Daniel som ser sånt som jag själv inte ser.
Och jag är glad att jag har en Niklas som tar allt med en liten nypa salt.
För övrigt är jag glad över att jag kan skratta lite åt det som var tufft.

"Feels so good being bad
There’s no way I’m turning back
Now the pain is my pleasure
Cause nothing could measure

Cause I may be bad but I’m perfectly good at it
Sex in the air, I don’t care, I love the smell of it
Sticks and stones may break my bones
But chains and whips excite me" /Elin

Ovetande liv,

Praktiken tar på krafterna, fysiskt och psykiskt. Att livet har sin gång, det vet vi alla. Men det är så fruktansvärt orättvist för de liv som inte ens börjat.
Mitt i allt står jag, snart ny utbildad undersköterska. Så ovetande om den brutala och blottade verklighet som skall komma att bli min vardag.

"Vad säger man till ett barn som har mist sin förälder?
Vad säger man till en förälder som har mist sitt barn?
Själv blir jag bara tyst och jag frös fast det var varmt.
Man säger inte så mycket men man känner desto mer.
Man känner skuld för att man klarat sig själv så bra,
man känner ångest för att man kanske kunde ha gjort nå mer.
Framför allt så känner man ett enormt medlidande.
Man vill bara ta tag i personen och hålla om den hårt" /Elin

Framtids rop,

Jag fyller 19 om lite mer än en vecka. Jag blir vuxen på riktigt.
Jag tar studenten om drygt 3 månader. Ordet ansvar får betydelse.
Jag måste börja bestämma min framtid. Jag måste veta vad jag vill.
Jag skulle behöva söka lite vårdjobb. Ordet empati ska bli vardag.

Framtiden skriker åt mig att göra något, men jag bara står här. /Elin

Änglavänner,

Inatt har det inte blivit en timme sömn, varken för mig eller mina vänner.
Det är inte ens någon idé att jag sitter här och försöker få ner några rader.
Mina ord som grundar i tacksamhet och kärleksfull vänskap tar liksom inte slut.

"Alla de murar jag byggt, baby nu rasar de ner
De stod inte ens för en match, ingen hörde deras fall
Och jag släpper in dig nu för alla tvivel slutar när
Jag står i ljuset från din gloria, jag vet vem min ängel är

Det är som jag har vaknat, varje lag jag har försakat
Det är en risk som jag tar ja, jag kommer aldrig sluta nej
För var jag än vänder mig nu står jag alltid i din famn
Baby jag kan se din gloria, släpper aldrig mer din hand
Jag ser den när jag ser på dig, allt du nånsin sagt och gjort
Och jag känner av din gloria, berätta när vi...
Jag kan se din gloria, gloria, ser din gloria, gloria
ser din gloria, gloria, din gloria, gloria

Du är som solen bränner in rakt in i mitt mörka rum
Jag vill ha dig innan jag går, ge mig nu så jag kan bli lugn
Jag skulle aldrig ramla ner men det här är inte ens att ramla
Gravitationen har glömt mig och jag kommer aldrig mer att landa" /Elin

Vår i luften,

En lördagsmorgon i Mars och det är dags för konfirmandläger på Finnåker. Det ska bli underbart att få komma iväg en stund med människor som har en stor plats i mitt hjärta. Bara få vara Elin och göra som Elin vill, våga stå för vad jag tycker och tänker utan att någon säger att det är fel. För det finns inget fel.

Det finns ingenting som är fel, inte ens solglasögon en dag i Mars. /Elin

Slut på käkkir,

Hade tid hos käkkirurgen idag, det visade sig bli min sista tid där. Han var, precis som tandregleringen, otroligt nöjd. Jag sa att dom skrivit ut mig, han svarade snabbt: Men då gör vi också det! De orden var helt overkliga för mig. Jag är nu utskriven både från tandregleringen och käkkirurgen. Jag har ju haft tider här sen jag var liten... Det är över nu. Jag kände tårarna tränga fram, precis som första gången jag var här och grät av förtvivlan. Idag grät jag av helt andra skäl.

När kirurgen sagt sitt och konstaterat att vi aldrig mer skulle ses, tog han mig i hand och önskade lycka till. Vad skulle jag säga till någon som gjort ett så bra jobb? Hur ska jag någonsin kunna tacka någon som förändrade mitt liv? /Elin

Över tusen hav,

Studenten närmar sig med stormsteg. Vad tusan ska jag göra sen? Jag har ju planer och mål men vet som sagt inte i vilken ordning jag ska ta allt. Men det fixar sig. Det som gör mig deppig just nu är det faktum att jag inte kommer gå till skolan varje dag och få möta min underbara klass. Alla ska vi göra våra små resor, vissa vill satsa på kariären och våga ta nya steg. Andra vill resa jorden runt och se helt nya platser. Men i vilket fall så är ni något extra. Eller nej, VI är något alldeles extra och det kommer vi alltid att vara. No matter what.

"För jag vill se det ingen har sett, jag vill gå där ingen gått
Genom land av vist och slätter av sol until en plats där ingen stått
Ge mig kraft och mod, Ge mig hopp och tro
Över tusen hav skall vi följas åt även om skeppet går i kval
Bär din silverring som jag alltid har med när jag färdas jorden kring" /Elin

Slut på tandreg,

Tid hos tandregleringen idag. Fick en liten båge bakom 4 framtänder i överkäken. Detta fick jag för att mina framtänder i överkäken börjar glida ifrån varandra. Det har blivit så för att jag varit dålig på att använda min nattskena. Nu kan nattskenan få stanna i burken för evigt, som ett minne. Ett bra minne.

Något annat positivt var att jag blev utskriven från tandregleringen.
Dom kan inte göra något mer och är otroligt nöjda med resultatet.
Jag säger inte emot, jag är också nöjd. Jag är nästan mer än nöjd. /Elin

Tro på tro,

I Japan har det hänt någonting. Människor är skadade, döda.
I Thailand hände samma sak för ett par år sedan. Många dog.
I Sverige lever vi lyxliv och känner inte av vågornas kraft,
men i mitt liv försvinner personer som om att tsunamin var här.
När något sånt händer, vem i hela världen ska men lita på då?

"För vem ska jag tro på tro på tro på när
tro på när allt är såhär
ingenting vi nånsin med nått menar
Så vem ska jag tro på tro på tro på när
tro på när allt är såhär
hoppas ändå på ett lyckligt slut" /Elin

Vilja bli,

Ibland går jag med på saker, som jag egentligen inte vill. Saker som först kan vara ett skämt och sedan bli till stort allvar, som faktiskt kan förstöra en vänskap.
Jag skulle vilja tänka lite mer som någon annan, vara lika smart som någon annan. Men jag är Elin och ingen annan, även om jag skulle vilja bli det ibland.

"Jag ska bli någon annan
Om du står ut bara en natt till, snälla sov nu
Låt mig kyssa din panna. Som hallå, gör jag fel
Vet jag lever så fel, så förlåt
För idag, för imorgon och för igår
Tills jag blir någon annan" /Elin

Inte en aning,

Under kvällens pass på praktiken talade jag om för min handledare att jag har många tandläkar- och käkkirurg tider den här veckan. Det är sista kontrollerna efter operationen. Både min handledare och hon jag gick med idag blev förvånade. Enligt dom såg mitt bett naturligt ut, alltså inte tillgjort eller omgjort. Det kändes skönt att höra, som en bekräftelse på att jag är normal nu. Äntligen.

I mitt huvud tror jag fortfarande att alla andra ser mig med underbett, men det är ju inte så! Efter operationen har jag lärt känna så otroligt mycket nya människor och ingen utav dom har en aning om hur jag en gång sett ut. /Elin

Att räcka till,

Jag kan inte påstå att det lockar att ha praktik hela helgen. Min kropp vill hinna träna och huvudet behöver plugga, men framför allt behöver jag vila. Ibland kan jag känna att vi människor har sån otrolig press på oss. Inte nog med att vi ska se bra ut och ha pengar, nej jag menar lite mer socialt. Vi ska alltid vara så trevliga, vara en bra kompis, vara ett bra barn, vara en förebild, prestera i skolan och samtidigt visa vad vi går för på praktiken. Är det ens realistiskt att klara allt?

Du kommer aldrig att räcka till för allt, men du kommer alltid att duga. /Elin

Den blicken,

En blick säger lycka, jag ska få åka hem idag.
En blick säger ångest, jag vill inte dö ensam.
En blick säger förväntan, hur blir det här?
En blick säger förtröstan, var hittar jag de?
En blick säger förtvivlan, lämna mig inte nu.
En blick säger lidande, jag orkar inte längre.

Det är en otroligt fin Fredag. Solen skiner och snön smälter. Det är en början på våren, någonting vackert. Men för någon kommer denna dag innebära en så stor förändring, att livet aldrig mer kommer bli detsamma som förut.
Och allt som fanns i den blicken, de glömmer jag aldrig. /Elin

Inte värdelöst,

Min första lediga dag från praktiken, den var välbehövlig! Åkte in till stan och träffade Sannaklara på en kaffe. Som vanligt blev det prat om allt och inget. Efteråt kändes det mesta hur bra som helst, livet var så lätt på ett sätt!

Jag har tänkt på en sak. När man pratar om allt och inget så pratar man ibland om ganska värdelösa saker. Men det är ju dom värdelösa sakerna som på något sätt gör livet till vad det faktiskt är och det är långt ifrån värdelöst. /Elin

Så orättvist,

När benen inte längre bär dig och armarna bara ligger...
När huden torkat ut, ändrat färg och spricker vid beröring...
När organen är så förstörda att ditt urin inte längre färgas gult...
När kroppen är så slut att till och med täcket gör ont att ha på dig...
Då är livet så fruktansvärt orättvist. Då tror inte jag på någon gud. /Elin

Som en film,

Mitt under dagen var det en tanke som slog mig. Jag har liksom inte fattat att jag är på ett sjukhus och praktiserar. Men det är jag, det är just här det händer. Jag träffar svårt sjuka och smärtpåverkade människor. Akut operationerna kommer som på löpande band. Det var när jag och min handledare hjälptes åt att köra ner en patient på operation, som allting kändes för overkligt för att vara sant.

I en lång korridor rullade en säng. I sängen fanns någon som just fått ett dåligt besked. Ovanför denna någon hängde en påse med dropp. Att det var jag som körde sängen och såg allt det här, det var som att leva i en film. /Elin

Avdelning 85,

Introduktion på min praktik plats. Wow, vilket ställe! Jag får en härlig känsla av att det kommer kunna bli 4 riktigt bra veckor. Personalen verkar vara ett bra gäng och avdelningen är ganska hemtrevlig, trots sjukhusmiljö. Jag fick gå på en rundtur och se alla rum som används flitigt. Mycket instrument och mediciner, vissa lite skrämmande men ändå så otroligt intressant. Jag fick även ett eget skåp omklädningsrummet där jag fick lägga in mina arbetskläder. Jag riktigt längtar tills jag får ta på mig dom och bara köra. Sjukhuset, här kommer jag.

Det här är ännu ett steg. Ett steg mot studenten, ett steg mot min framtid. /Elin

Saknar någon,

Jag vill precis som alla andra ha någon att älska, någon som bara är min.
Någon som tar mig för den jag är, även i de mörkaste och värsta stunderna.
Någon som ser vem jag är, istället för vem jag aldrig kommer att kunna bli.

Jag är precis som alla andra värd att ha någon att älska, en alldeles egen.
Någon som kan skratta och gråta med mig och veta när det inte är läge.
Någon som vaknar vid min sida varje morgon och inte ångrar sig. /Elin

Den ångesten,

Svart. Varför? Svart. Varför? Svart.
Håll i mig och släpp aldrig taget.
Luft. Andas. Lugnt. Andas. Luft.
Det är något som alla vi lever med.
Skam. Förlåt. Skam. Förlåt. Skram.

Jag glömmer aldrig den stunden, den festen, den ångesten.
Jag glömmer heller aldrig er otroliga insats, den vänskapen.
Och jag glömmer aldrig nöden, som inte hade någon som helst lag. /Elin

Som stjärnor,

Hela dagen har hjärnan gått på högvarv, försökt reda ut alla frågetecken.
Men något som blivit väldigt glasklart är att det finns gränslös vänskap.
En vänskap som visar sig och inte tvekar en sekund när det verkligen gäller.
En vänskap där även den fullaste blir som nykter och gör en otrolig insats.

Detta är ett exempel på att vänner är som stjärnor.
Man ser dom inte alltid, men man vet att dom finns där.
Och i den mörkaste natt lyser dom klarare än något annat. /Elin

Hundra dagar,

Och så finns det dom som har flera 100 dagar kvar!
Jag har inte flera 100. Från och med nu, bara 100.
100 dagar kvar som student, 100 dagar av trygghet.
Men idag ska vi inte tänka på någon framtid och ovisshet.
Nej, idag är det party som gäller. En fest för alla studenter.

En fest för alla dom som tagit sig igenom allt pluggande.
En fest för alla dom som har 100 dagar och festerna kvar.
En fest för alla dom som ska ha riktigt kul resten utav tiden.
En fest för alla dom som jag är SÅ stolt över att få vara en utav. /Elin

Kärlekens tunga,

"Jag hörde trummorna på stan, dom sa att du lämnat mig.
Jag hörde vad demonerna sa, det är slut och ingen kan hjälpa dig.
Jag trodde jag sett det mesta, det här var inte vad jag väntat mig.
Låt mig höra kärlekens tunga, säg att du älskar mig.
Kärlekens tunga, kärlekens tunga, aldrig skall jag glömma dig.

Jag hör alla steg i trappen. Men inga går till min dörr.
Nu sitter du som en fjäril i natten och pratar som vi gjorde förr.
Allt det där om att va på väg nånstans, när man är tillbaks där allt började.
Du vill höra kärlekens tunga,säga orden igen.
Kärlekens tunga, kärlekens tunga, aldrig skall du glömma mig."

En låt, en text, en förklaring. Från mig till dig, som de vänner vi är. /Elin

Typ oskuld,

Framför mig i bussen sitter 2 tjejer i 16-års åldern. Den ena blond, den andra mörk. Helt plötsligt vänder sig den mörka mot den ljusa och frågar om hon är oskuld. "Typ" svarar den blonda som blir generad. "Meh vadå typ, vad är det för jävla svar?!" fortsätter den mörka. Jag undrar snarare vad det är för jävla fråga...

För det första är det en privat fråga. För det andra var dem på en offentlig plats. Och för det tredje, vad i hela världen spelar det för roll?! Även här har samhället satt en gräns, ett ideal. Något alla ungdomar måste leva upp till för att inte få töntstämpeln. "För den som inte har haft sex har ju verkligen missat något"

Jag skulle snarare vilja påstå att den som inte väntat på rätt person och legat runt som en kanin, missat en poäng. Poängen med att värdesätta sig själv. /Elin