Idag var jag med om ett utav de mest underliga mötena i mitt liv. Det var på bussen hem som en man frågade mig om han fick sitta bredvid mig. Jag försökte säga lite fint (när jag såg hur han var vårdad och kände lukten av sprit) att det fanns ju platser överallt, men att det självklart var okej om han slog sig ner på sätet bredvid mitt. Innan bussen ens börjat rulla hade han presenterat sig och berättat om sin tuffa uppväxt. Helt plötsligt förstod jag varför han luktade sprit.
Efter att inte ens ha åkt 3 minuter tar han tag i min hand och säger att han ser att min tumme är viktig för mig, den är en trygghet. Utan att blinka inser jag att han kanske har rätt. Han påstår sig ha läkarkunskaper och en förmåga till att spå.
Han tittar på mina handflator, slätar ut dom sina och säger att jag lider utav något. Något som ger mig ett obehag, saker som spökar i mitt huvud. Jag skulle söka upp en läkare om jag inte ville att mitt liv skulle sluta olyckligt. Han påstår även att det hände något när jag var 3-4år. Jag förstod aldrig vad han syftade på.
"När du var mellan 7-11 hände en olycka i ditt liv" Jag förklarade att jag blev påkörd när jag var 11. Sedan kom ett otroligt långt utlägg som verkligen rörde mig på nått sätt. "Jag kan se i dina ögon och själ att du saknar något eller någon" Jag undrade vad det kunde vara.. "En kille eller pojkvän som du älskar, han har lämnat dig. Han vet att du älskar honom så han utnyttjar det. Han vet att han är snygg. Men du, du kan ju liksom inte släppa honom för du tycker ju om honom för mycket. Fast han har kanske träffat en annan" Jag satt tyst en stund, han också. Sedan fortsatte han "Men det kan vara ditt beteende det är fel på, att du håller på som du gör. Du söker bekräftelse och tror att du kan få det om du ligger med olika killar" Jag frågade om han trodde att jag var någon slampa. "Nej, men jag tror att det är så du gör och det är synd för du har mer värde än så"
Jag har funderat otroligt mycket på allt mannen sa. Hur kunde han tro sig se allt det där? Vad finns det för mening med att jag mötte honom och lät honom spå mig bakåt i tiden? Mannen litade på Gud, kanske borde jag också göra det. /Elin
hehe bra fränt men ändå obehagligt=)) men vafan en alkis kan juh vara snäll med o oftast kanske dom levt ett tufft liv o vet vad man inte ska göra juh=))
SvaraRadera