Idag spänner det otroligt mycket. Men vad hade jag väntat mig igentligen. Dom trixade ju riktigt mycket i munnen igår. Så idag har alvedon och ipren räddat mig. Tack för det. Men dagar jag har ont, betyder också 10 gånger så svårt att acceptera spegelbilden. Det är hemskt. Ändå sätter jag mig vid fönstret på bussen. Sitter liksom och sneglar på min egen profil, och tro mig. Det är verkligen hemskt. Ändå gör jag det. Som om att jag liksom måste titta för att acceptera; ja Elin. Du är verkligen så ful. Någon gång vill jag kunna tänka; ja Elin. Du ser okej ut. Jag vill att den dagen ska komma snart. För jag klarar inte av mig själv längre. Snälla, snälla brevet ta och kom snart,.
Känns som om att jag väntar för alltid.
Men jag måste våga se en framtid. /Elin
Du kommer kunna säga det, du kan säga det redan nu. För det är vad du är, fin!
SvaraRadera