I mig finns frustration,

Tuff dag. Jag försöker hålla masken, det går inte.
Jag är arg för att jag inte orkar sånt jag vill orka.
Arg för att personligen får be om den tröst jag behöver.
Jag är arg för att alla säger att det måste få göra ont.
Arg för att det gör så förbannat ont hela min vakna tid.

Jag är arg för att det inte finns någon rättvisa alls.
Arg för att någon tagit min allra bästa vän ifrån mig. /Elin

Så jag fortsätter leva,

Jag har spenderat större delen utav min vakna tid på jobbet. Försökte sjukanmäla mig igår men det gick absolut inte. Så typiskt när man behöver det som mest. Men dom har väll rätt. Det handlar om att kunna skingra tankarna och skilja på jobb och privatliv.

Under någon timme på kvällen träffade jag några vänner och pratade med några andra i chatten. Mitt liv är berikat av vänskap och en kram av riktig sådan kan göra att allting för en stund känns lite lättare än vad det tidigare var. Tack.

Idag har varit en vanlig dag. Alla säger att det går över.
Så jag fortsätter leva, för jag vet att du hade velat det. /Elin

En hylla för att minnas,

Verkligheten springer ikapp mig. Jag vet inte om jag riktigt förstår.
Det är så konstigt att livet liksom fortsätter som om att inget hänt.
I mitt huvud snurrar tankarna. Alla tankar leder mig till dig farmor.
Har du sett hyllan ovanför min säng? Det är en hylla för att liksom minnas.
Minnas dig och allt du någonsin varit. 4 bokstäver. 3 ljus och så 1 litet foto.

Jag tänder ljusen för att vara säker på att du ser mig.
Pussar fotot godnatt och önskar att du pussar tillbaka. /Elin

♥ Vila i frid nu farmor,

Jag ligger i sängen efter en krogenrunda. Pappa ringer. Det är slut nu.
Innan jag vet ordet av har jag fått på mig kläder och tagit mig hem till f & f.
Där ligger hon i sängen, min älskade lilla farmor. För en stund stannade min tid.

Jag viskade att jag älskade dig. Du svarade inte att du älskade mig mer.
Jag viskade att du var bäst av alla. Du kramade inte min hand sådär hårt.
Jag berättade allt kul. Du gnuggade inte näsan mot mig & sa "tokstolla"
När dom tog på dig klänningen du var så stolt över, hörde jag inget "aj!"
När jag kom hem skulle jag ringa för att höra hur det var med farfar.
Telefonsvarare. Hej du har kommit till Dahlström, vi kan.. Din röst. Fan.

Allting påminner om dig. När jag skrattade pratade jag med dig. När jag grät pratade jag med dig. Du har alltid stöttat mig i allt, hur tokiga val jag än har gjort. Farmor kan man alltid räkna med. Du är mer än en farmor. Du är en syster, soulmate, mamma.
Min allra bästa vän. Jag vet att livet ska gå vidare, men fattar inte hur.

Under kvällen tog jag en promenad. Kände hur ögonen tårades av saknad.
Ute var det mörkt. Himlen var kolsvart. Jag såg en stjärna lysa, starkt.
Jag är säker på att det var du farmor. Du är stjärnan i mitt liv. Alltid. /Elin

This is what I made of,

De senaste 2 helgerna har jag hållt mig nykter och hemma. Det har varit bra så.
Men ikväll ska vi fira mamma och Petri som fyllt 40 sedan blir det en nog utgång.
Det blir sista utgången med mitt lilla tjejgäng innan en utav oss flyttar..långt.
Därför ska jag försöka släppa allt och ha kul. Ni får säga vad ni vill, it´s me.

"You can try but never stop me
This is what I'm made of
I will never ever let go
This is what I'm made of
No one can control me
Cause this is what I'm made of
You can hate but never break me
This is what I'm made of
This is what I'm made of" /Elin

Glittrande matta ögon,

De senaste dagarna har jag och många andra levt i ovisshet. Ingen vet hur länge till du orkar kämpa, men vi vet att din envishet tar dig långt. Nu vet även jag vart jag fått den envisa Elin ifrån, det ligger i blodet helt enkelt. Tack älskade lilla du.

Dina ögon hade tittat länge på mig, dom sa mer än vad munnen orkat säga. Jag kramade dig, viskade att jag älskade dig. Du kramade min hand hårt, som om att du aldrig tänkt släppa taget. Jag viskade att du var bäst. Samtidigt såg jag hur dina matta ögon glittrade. /Elin

Dom botar min ångest,

Halva Sverige ska på 100% partykryssen känns det som. Jag tillhör den halvan som inte ska, men jag måste erkänna att jag kikat på biljetter många gånger. Senast i morse. Men mitt samvete skulle inte kunna åka, inte i dagens läge..

Idag när separationsångesten till allt och alla är fruktansvärt stor, är jag så glad över att ha syskon att kunna pussa och krama. En Natalie att gå hem till för att mysa lite med fina människor och en Micke som påminner mig om de positiva.

Blod är tjockare än vatten, ni är mina skatter. /Elin

Det slutar vara hemligt,

Vad är en hemlighet? Hur vet man att det är en hemlighet?
Vad är skillnaden på att ha en hemlighet och på att ljuga?

Dessa frågor fick jag tänka djupare på under dagen.
Jag fick inget svar men jag kom fram till nått annat.

En hemlighet slutar att vara en hemlighet när någon annan får vetskap om den. /Elin

Väntan vid stoppljuset,

Jag har aldrig varit så lättad i hela mitt liv!
De senaste 5 dagarna har varit lika långa som 5 år.
Samma känsla som när man är stressad vid rödljusen.
Först är det rött en stund, sedan orange en evighet.
Och tillslut blir det grönt, då kör alla som idioter.

Jag tänker inte köra som en idiot genom mitt liv.
Jag ska hålla den hastighet som jag kan klara av. /Elin

Ljuset jag kallade hem,

Det är mörkt och dimmigt, luftfuktigheten är hög den 21:a November 2003. Jag och 2 utav mina närmsta vänner ska cykla hem från stallfritids och behöver, i vanlig ordning, korsa brånstaleden. (Det som förut var ett övergångsställe vid tpc)
Långt där borta ser jag en bil. Amanda cyklar först sedan blir det min tur. Jag tar ett tramptag med foten sedan minns jag bara ett stark billjus från vänstersida.
Jag vaknar upp på marken en bit längre bort. Vid mitt huvud sitter pappa. Om min vänstra sida sitter han som körde och hans flickvän. Jag vet att jag skulle ta mig hem igen, att allt bara var en dröm. Jag hade inte ont någonstans Men kunde se ett starkt ljus. Det var det ljuset jag valde att kalla för hem. Det var dags för mig att gå hem nu.

Jag hör pappas röst undra hur fort det gick egentligen. (Det är 50 väg)
En upprörd killröst svarar: -Jag hann bromsa till 65/70 när jag tog na!
Jag vet att det inte var ett bra svar. Att min pappa just då var argare än något annat. Det grundade i en rädsla. Men jag bad honom ändå att inte slå honom. Pappa slog aldrig den killen. Han har aldrig ens skällt ut honom. Enligt pappa har killen fått sitt straff ändå. Han tvingas leva med det faktum att han skadat ett barn.

Från resan i ambulansen till akutmottagningen minns jag inte mycket. Det var tal om till vilket sjukhus jag skulle, då ingen visste hur omfattande mina skador var.
Från det akuta omhändertagandet vet jag bara att jag lämnade mitt personnummer. Hörde en läkare säga att; det här har gått fort. Sedan vaknade jag utan kläder.
Jag började känna smärta i mitt vänstra ben, där benpiporna slagit ut. Nack-kragen skavde som bara tusan. Tillslut var undersökningarna klara och jag fick ett rum.
Den natten låg jag sömnlös och det visade sig att detta bara var början..

Många gånger har jag tänkt på vad som hade hänt om jag fått mer omfattade skador än ett brutet ben och känningar i rygg och nacke. Jag hade kunna dött. Detta är något jag oftast inte tänker på. Men när jag gör det påminner jag mig själv om hur tacksam jag borde vara som faktiskt lever och klarade mig undan så lindrigt. Jag är ändå tacksam för att detta hände mig och ingen annan. Under mina dagar på barnavdelningen insåg jag att det var det här jag ville jobba med i framtiden!

Än idag kan detta orsaka sömnlösa nätter och otroligt många hjärnspöken.
MEN jag lever och DET kommer jag aldrig någonsin sluta vara tacksam för. /Elin

Blir genomskinligt grå,

Klockan är 2 på natten. Jag sitter vid din sängkant. Du ser ut att sova djupt.
Jag känner mig så delad. Det finns så mycket jag vill säga dig, få dig att förstå.
Jag vill väcka dig för att fråga hur du mår. Men tänker att du sover för skönt nu.
Om du bara visste hur mycket du betyder för mig. Vad jag skulle offra för dig.

"Jag vet att du sover, känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag men jag vågar inte väcka dig nu
Jag skulle ge dig allting du pekar på
Men bara när du inte hör vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå när du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag utan dina andetag
Vad vore jag utan dina andetag" /Elin

Min gryningspyroman,

Gårdagen var lite av en besvikelse. Jag hade förväntat mig mer. På väg till bussen tänkte jag att det är sant, det där med att man ska sluta när det är som bäst. Det gäller nog bokstavligt talat; allt. För annars kan det sluta hur fel som helst.

"Inget ljus utan mörker. Jag står i mitten nu
Jag kan se det från ovan fast jag är under dig
En prostituerad soluppgång där jag blickar ut
Jag vill kramas och kyssas men du vill knulla mig" /Elin

Gör mig inte besviken,

Ikväll är det utgång som gäller, en nykter sådan.
Jag har gett mig fan på att jag kan. Ni ska få se.
Lite förväntanspirr inför kvällen finns inom mig.
Jag vet nog precis varför. Gör mig inte besviken nu. /Elin

Läste nått meningsfullt,

På tåget hittade jag en tidning som jag började bläddra i. Jag kom till ett uppslag med ett reportage om Anders Magnusson - "Sorgen blev hans räddning"
Han gick från att vara tung kriminell med droger och hela det registret till att bli någon som hjäper andra med just det. Jag skummade bara igenom texten tills jag kom till ett stycke som fick mig att hoppa till. Det verkligen berörde mig.

"Idag vet jag att man inte kan skada andra utan att skada sig själv.
Och man kan heller inte skada sig själv utan att skada andra" /Elin

Vad håller Elin på med,

Det är många som undrar, bara några som vågar fråga.
Ännu färre som faktiskt aggerar, Elin är ju vuxen nu.

Det är många som snackar, utan att prata med just mig.
Ännu fler som bara antar en massa, dömer ut mig direkt.

Det är många som inte bryr sig, bara några som orkar.
Ännu färre som faktiskt står ut, Elin är ju envis nu.

Fråga inte vad jag håller på med, det vet jag inte själv.
Finns bara där, om ni orkar. Försök få in det i mitt huvud.
Säg att det räcker, det är bra nu Elin. Jag själv kan inte. /Elin

Without you är för oss,

Sist när jag satte mig i bilen och åkte ifrån farmor spelades låten Without you på radion. Idag när jag kommer in till farmor spelas den igen. Det känns som om att det är vår låt på något sätt. Den har alltid varit speciell för mig. Så nu lyssnar jag om och om igen. Orden prickar så rätt. Without you är för oss farmor.

"I can’t win, I can’t wait. I will never win this game without you, without you.

I am lost, I am vain. I will never be the same without you, without you.

I won’t love, I won’t love. I will never make it past without you, without you.

I can’t rest, I can’t lie. All I need is you and I, without you" /Elin

Har ju inget att förlora,

Klockan är snart midnatt och här sitter jag och knåpar ihop ett cv + personligtbrev. För jag ska söka jobb. Ja det ska jag! Ni kanske undrar varför, jag trivs ju så bra på mitt nuvarande jobb. Men då säger jag såhär: Varför inte? Jag har liksom ingenting att förlora. Jag måste söka mig vidare och utvecklas.

Klockan är snart midnatt och jag skriver för fullt.
För jag vet att jag har ingenting alls att förlora. /Elin

I want to turn the tide,

Ännu ett besök på Gryta denna helg. Idag var alla mina syskon och pappa med. Jag åkte dit med farbror och lillebror. Det kändes bra, som att alla bitar föll på plats. Eller som när kommentatorn i hockey ropar: Dahlström fulltaligt!

"Are you frightened,
cause I'm frightened
Earth's a shambles
and we are just making it worse
Short of breath, short of time
We got to act before it's too late
Do we lay, down and die
I don't want to, want to hide
It's our world, it's our life
What I want is to turn the tide" /Elin

Du är den bästa jag har,

Jag sitter i bilen, mer bakfull än någonsin och tänker på gårdagen. Vart gick det fel?! Plötsligt kallar verkligheten på mig. Bilen har stannat. På skylten till byggnaden där vi ska gå in läser jag: Gryta palliativa enhet. Helvete.

Det är verkligen sant. Du är faktiskt här nu.
Det är så overkligt. Gör för ont för att ta in.

Så mycket jag vill säga dig, men får inte fram ett ord.
Jag vill hålla dig så hårt att du inte kan släppa taget.
Tala om för dig hur älskad du är tills dina öron skaver.

Men jag ser i dina ögon att du redan vet,
vet att du är den absolut bästa jag har. /Elin

Är rädd för att glömma,

Datumet för dagen är 11-11-11. Jag var rädd för att jag skulle glömma den här dagen. Jag tänker att det är ganska coolt att kunna sitta på hemmet som tant och berätta för sina tantkompisar vad man gjorde på datumet 11-11-11.

Efter ett samtal under förmiddagen insåg jag att det inte kommer bli några som helst problem att minnas den här dagen. Men det är inget jag kommer sitta och tala om för mina tantkompisar. Det är något som just nu bara ger mig en klump i magen.

Ändå bestämmer jag mig för att köra på en utgång med 3 gamla klasskompisar. Jag häller upp ett glas vin, i hopp om att klumpen i magen snart ska lätta. /Elin

Tystnad är värre än ord,

Jag hatar tystnad. Ni vet den där tystnaden från någon som lovat så jävla mycket och sedan blir allt tyst. Då är tystnad allt utom positivt. Ännu värre är det att jag vet att ni vet hur sårad jag blir av denna förbannade tystnad. Jag är trött på att vara den svaga. Den som blir utnyttjad. Den som väntar på ett svar.

Tystnad sårar mer än ord. Det vore bättre om du bad mig dra åt helvete. /Elin

Sörj inte vad du saknar,

Idag är en lagom bra dag. Allting rullar, ungefär som det ska. Jag har upptäckt att om man inte tänker och känner efter så jävligt mycket så är livet bra. Om vi väljer att lägga fokus på nuet och uppskatta vad vi har istället för att grubbla i förflutet skit och lägga all energi på saknad, då, då tror jag att livet blir förbannat bra tillslut!

Lycklig är den, som inte sörjer över vad han saknar,
utan glädjer sig över vad han har. /Elin

Det smakar ny vänskap,

Jag älskar när nya människor kommer in i mitt liv och rör om lite. Det gör att jag får upp ögonen för nya saker, ser livet från andra perspektiv. Tänjer på mina egna gränser och kanske till och med går mot mina principer. Det är nyttigt.

Så här ligger jag i en soffa hemma hos William. Brulin och Felicia delar på ena delen och jag bråkar med Wille om den andra. Det här är som livets alldeles egna krydda. Jag känner en försmak av ny vänskap. Det smakar annorlunda, men bra. /Elin

Ångest som en känsla,

Ångest är en känsla som inte får plats.
En känsla som inte borde få finnas alls.
Ångest är en känsla jag inte önskar nån.
En känsla som ingen är värd att få känna.
Ångest borde inte få finnas alls. /Elin

All the good thing ends,

Verkligheten börjar springa ikapp mig. Jag har börjat inse det faktum att allting kommer till ett slut. Förr eller senare så måste vi även förlora det vi älskar. Den dagen kommer jag aldrig kunna förbereda mig nog inför.

"Flames to dust. Lovers to friends.
Why do all good things come to an end" /Elin

The kiss become a scar,

Gårdagen var bra. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Vissa upplevelser är så speciella att de liksom saknar ord.
Jag har lärt mig något nu. När du tycker om något, släpp det.
Om det är menat att bli så kommer det igen, förr eller senare.

"If I told you that I´m so afraid that you´re kiss become a scar.
So many times I tried to tell you but I´m just too shy.
You and I´ve been friends for a such a long time.
I know who you are. I know who you are" /Elin

I will love you tonight,

Ibland tror jag faktiskt på någon gubbe där uppe bland molnen. När det blir såhär toppen. När allting bara klickar och jag vet att ikväll är kvällen det gäller.
Kvällen då Elin Linnéa Dahlström kör all in och chansar. För hon har lärt sig att man måste våga chansa för att kunna vinna.

"Tonight I will love love you tonight. Give me everything tonight.
For all we know we might not get tomorrow, Let's do it tonight.
I will love love you tonight. Give me everything tonight.
For all we know we might not get tomorrow, Lets do it tonight" /Elin

Älskar familjen för att,

Jag älskar min familj.
För att dom alltid ställer upp.
För att dom låter mig leva livet.
För att dom är sig själva fullt ut.
Jag älskar min familj.
Trots att den är splittrad.
Trots att vi ofta är oense.
Trots att den är lite udda.
Jag älskar min familj, för att jag har en. /Elin

Borde lära mig en läxa,

Alla människor gör dumma val här i livet. Efter val kommer konsekvens.
Ibland går det så jävla fort att vi inte ens hinner reagera, innan väggen.
Jag säger att det får vara nog nu. Men jag vet att det bara är tomma ord.
Hur långt måste det gå? Jag skulle behöva förstå att det räcker nu.

"Finns det ett pris för verklig dumhet,
då har jag redan vunnit.
Men ingen man får mig att vackla
Det är historia, tid som svunnit...

...Jag trodde att jag lärt min läxa
jag vet hur sångerna låter
Jag känner ingenting sånt där nu
en sång inom mig där hjärtat gråter" /Elin

Slutet på ett så galet år,

Det är redan första November. Vad tusan hände med 2011? Jag har hunnit med så mycket och mitt huvud har vart kaos. Jag har även haft så fruktansvärt roligt och det tänker jag fortsätta ha, resten utav det här galna året. Let´s do it. /Elin